En mindre charmig Charmander

I förra veckan poppade det upp bilder på fantastiska tårtor i mitt Facebookflöde och jag och yngste sonen tittade och förundrades över konstverken. På en av bilderna var det en tårta föreställande sonens absoluta Pokémonfavorit – Charmander. Den bakar vi! sa han och omedelbart kastade vi oss in i köket och började baka. Fin sockerkaka valdes raskt ut att vara själva stommen till kakan.Sonen vispade ägg och socker samtidigt som jag mätte upp de torra ingredienserna och smorde formen. Kakan stod i ugnen innan jag knappt hunnit reagera på vad vi egentligen hade satt igång, och tur var det för det här blev klurigt.


Det fanns marsipan över sedan jag bakade Harry Potters gyllene kvicken och den färgade vi nu i Charmander-orange, gul, svart och blå.


När sockerkakan var färdiggräddad och hade svalnat skar jag den så att den skulle likna Pokémonfiguren. Lite (alldeles för lite) grädde fanns i kylskåpet och det vispades och smaksattes med hallonsylt. Kakan delades i två bottnar och grädden smetades på mellan lagren.


Jag kavlade ut den orangea marsipanen så tunt jag bara kunde för jag insåg rätt snabbt att det jag hade inte skulle räcka att täcka hela figuren med. Jag fick skarva och trixa och ändå tillslut färga mer marsipan så att jag även kunde göra framtassarna. Undertiden som jag kämpade och försökte få till en någorlunda fin figur så jobbade sonen hårt på att få till snygga ögon, vilket han också lyckades med. Jag borde ha gjort någon kräm eller gått och handlat mer grädde och täckt hela figuren med det innan vi lade på marsipanen. Både för att det hade blivit betydligt lättare att få fast marsipanen och för att kakan hade blivit snyggare, fått bättre form och blivit betydligt godare av det. Men vi var så ivriga i vårt skapande att allt som betydde något just då var att Charmander växte fram framför oss, och det snabbt.

Hahaha! Resultatet liknar någonting mitt emellan den söta Charmander och en blobfish!


När vi senare åt av tårtan så var den verkligen torr och rätt trist. Svansen var godast för där var proportionerna mellan kaka, hallongrädde och marsipan bäst. Sockerkakan var torr och att äta den för sig själv var inte roligt. Det står i receptet att den passar som tårtbotten och det håller jag med om, bara man fyller tårtan med fler och mer godsaker än vad vi gjorde.

Trots att stackars Charmander inte blev så vacker så har jag lärt mig mycket av att baka honom.

– Fyll tårtan ordentligt med kräm, grädde och sylt.

– Ha alltid kräm eller grädde mellan kakan och marsipanen för att undvika att figuren blir knölig.

– Ha tillräckligt med material så att det räcker med gott mått.

– Öva, öva och öva.

Det här var ett svårt projekt men vi hade kul och vi jobbade superbra tillsammans. Nöjda var vi trots allt när vi tände en tändsticka längst ut på svansen så att vår färdiga eld-Pokémon fick brinna precis som han brukar göra.

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*