Åtta månader, några kilo tyngre men klokare

I åtta månader har jag vandrat, sprungit, pustat och flämtat på min frammarsch genom Bakodyssén. Fyra kvar innan alla recepten i min bok ska vara bakade. 293 recept finns det i boken och 193 stycken har jag bakat. Alla baken finns inte i bloggen ännu för jag har svårt att hinna med att både baka, blogga, jobba, sköta trädgården och hålla ihop familjen och träffa vänner samtidigt. Jag kämpar på för jag tycker inte om att ligga efter. Det är roligast att skriva och rapportera direkt när kakorna är nybakade och fräscha.

I åtta månader har jag omgett mig av mjöl och smör i stora lass. För att inte tala om alla ägg jag har knäckt. Jag hämtade hem nya ägg från Kronägg igår så nu är kylen full igen. Häromdagen hällde jag upp det sista ur en av mina 10 kilos Dansukker-säckar med socker. Jag har ytterligare en säck  liggande och den lär gå åt innan tiden för Bakodyssén rinner ut.

IMG_4663   IMG_4042

Både jag och särbon är satta på diet nu. Alla dessa provsmakningar är inte så hälsosamma och det syns runt magen. Jag, min soffpotatis, har börjat träna också. Jag joggar till och med! Min hjärna har alltid tidigare pratat högt till mig när jag har försökt ge mig ut på en joggingtur. ”Sluta nu Maria”, brukar den skrika. ”Det här är ju löjligt. Stanna!” Men helt plötsligt efter att ha gått långa snabba promenader, fortare och fortare, så gick hjärnan till slut med på att jag började springa. Häromdagen sprang jag för första gången min runda på 3,6 km utan att gå ett enda steg. Nöjd.

Har jag lärt mig någonting under dessa åtta månaderna då? Det är tid att reflektera lite. Jo, jag lär mig nog nya saker hela tiden utan att jag tänker på det. Jag lär mig saktare än om jag skulle haft en lärare som talat om fällor och knep för mig och jag gör många saker bakvänt och omständigt. Jag borde se mer på bakning på tv och på nätet och läsa fler tips och trix i bakböcker men jag har svårt att hinna med allt på en gång. Jag tycker att jag börjar få en förståelse för hur saker och ting hör ihop men vet att jag har oändligt mycket kvar att lära. Efter ett antal smörkrämer så får jag fortfarande bara till det riktigt bra ibland. Och det där med förtjockningsmedel och stabilsering av fyllningar har jag kvar att reda ut. Häromdagen var jag inne på ett konditori och frågade om de använder gelatin i sina Napoleonbakelser. Nej, det gör de inte. De använder E440. Efter en googling så fick jag veta att E440 är – pektiner, (konstistensmedel, förtjockningsmedel) som extraheras ur t.ex. apelsin- eller citronskal där pektin förekommer naturligt. Det kan behandlas kemiskt och kallas då amiderat pektin, vilket inte måste deklareras särskilt. Pektin är ju vegetabiliskt. Jag får gå tillbaka och fråga hur E440 används. Är det pulver eller flytande? Kan man få tag på det? Om konditorierna frångått animaliskt gelatin så vill jag också kunna göra det och det jag hittat hitintills har inte fungerat så bra.

Min bok är inte fylld av färg och form. Allting har ungefär samma nyans och smakpaletten är väldigt mycket bara mandel och nötter. Jag vill längre fram, när mitt år är slut, ge mig på nya oväntade smaker, konsistenser, färg och framförallt dekorationer. Men dekorationer är ju bara yta. Än så länge gäller innehållet.

Mitt kök är i ett evigt kaos av disk och mjöldamm. Jag vinglar till emellanåt på min färd, men jag fortsätter glatt framåt.

Comments

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*