Efter både Lekebergskransar och Sockerkringlor så kände jag mig ganska färdigbakad för dagen där jag stod i mitt kök och sneglade ut på vårsolen. Men jag hade ju tre äggvitor i ett glas i kylen som ville och behövde bakas något av. Det finns många recept i boken som innehåller äggvita och färre med bara äggula. Så jag tyckte att detta tillfälle fick inte missas. Långt bak i boken hittade jag det perfekta receptet. Annas glömda tårta.

Herregud så enkelt och herregud så gott!

Detta är en enklare variant på Britt-Maries marängtårta som finns på samma uppslag. Och enkel är den, men den tar lång tid att få färdig. Jag fick minska på receptet eftersom att jag bara hade tre äggvitor, det skulle varit fem för full sats, och för att vi bara skulle vara två personer hemma på kvällen. Det skulle ändå bli lite väl mycket tårta för oss!

Jag klädde en avlång form med smort och mjölat bakplåtspapper. Den formen rymmer mindre än en rund, som rekommenderades, och jag tänkte att då kan jag skära ut bakelsebitar istället för att göra en hel tårta på en gång. Det visade sig vara ett klokt drag att ha i bakplåtspapper i formen. det gjorde att det gick lätt att lyfta ur marängen när den var färdiggräddad. Äggulorna vispades till hårt vitt skum, sedan vändes sockret ner i skummet och fluffet lades i formen.  

Sen kom det fantastiska tricket med denna tårtan. Man sätter bara in formen i en varm ugn, stänger av värmen meddetsamma och öppnar sen inte ugnsluckan på minst fem timmar. Taadaa!

Under tiden mitt tredje bak för dagen klarade sig helt själv begav jag mig ut i solen och satte potatis. Det är ju hög tid att få dem i jorden om vi ska kunna skörda till midsommar. Ett antal timmar senare plockade jag ut min marängbotten och stjälpte upp den på ett fat. Den var hård och marängtorr på utsidan och fluffig,  nästan krämig i mitten. Superläckert. 

Efter maten skar jag ut två bakelsebitar som jag toppade med vispad grädde som var över sedan chokladtårtan i lördags. Grädden rörde jag med lite vaniljsocker för mer smak och sedan garnerade jag med kiwi. 

Det blev supergott! Sonen tyckte att kiwin på toppen störde smaken lite och önskade sig jordgubbar nästa gång. Jag är beredd att hålla med men tror samtidigt att det är så att det är toppingen som sätter karaktär på tårtan. Vill man ha en sommartårta eller vintertårta? Denna tårta passar till allt! Till högtider eller som hos oss, en vanlig måndagkväll vid köksbordet.

Eller tisdagkväll för den delen. Jag hade mycket maräng över så kvällen efter bjöd jag på bakelse på jobbet. Då blev det hackade nötter och mandlar med röda vinbär som garnering. De frysta röda vinbären fick tina lite sedan strödde jag rejält med florsocker på dem innan de hamnade överst på bakelserna.

Samma bakelse men med en annan karaktär. Variationerna är många.