Häromdagen gjorde jag någonting som jag bävat inför men som jag samtidigt sett fram emot mycket. Jag har friterat! Det är ett tag sedan jag köpte hem en två liters flaska med olja just för detta ändamålet men jag har inte riktigt kommit mig för att våga mig på det stora projektet. Och så visade det sig att det var roligt, inte svårt alls och faktiskt riktigt fascinerande.

Först blandade jag degen till Äppelmunkar och kavlade ut den på bakbordet. Degen innehåller jäst men degen skulle inte jäsa utan jag kunde börja baka ut den direkt. Det står i receptet att jag skulle kavla till en centimeters tjocklek men om den skulle vara så tjock så skulle jag ju knappt kavla alls. Det verkade skumt tyckte jag och kavlade den lite tunnare än så, kanske en halv cm tjock. En glasburk fick fungera som form och stans och jag markerade ut ringar på halva den utkavlade degen. Därefter plockade jag fram den sista burken från förra årets äppelmoskok. Varje cirkel fick en klick mos i mitten och därefter vek jag över den halvan av den utkavlade degen som inte fått ringar på sig, över som ett lock. Det buktade ut äppelmoskullar under degtäcket och jag använde min burk och tryckte ut kakor. Det står i receptet att man ska försluta kanterna men det skötte burkstansen av sig själv och jag fick meddetsamma fina bullar på bakbordet. Efter några utkavlingar och stansningar hade jag drygt 20 stycken små äppelbollar färdiga att fritera.

Jag äger ingen fritös utan använde mig av min 3 liters gjutjärnsgryta. Glaslocket hade jag som säkerhet bredvid hela tiden ifall någonting skulle gå snett. Först hällde jag i all olja jag hade i grytan och det blev ganska fullt. Jag fick läsa på i boken och det rekommenderas att ha mindre olja så att det inte skummar över. Jag hällde tillbaka hälften i flaskan igen och kände mig meddetsamma lite tryggare. När oljan stått på värmen en stund släppte jag ner en bit bröd för att göra brödprovet. En baktermometer hade suttit fint att ha hemma men nu har jag ingen och det löste sig finfint ändå. Jag var nöjd med värmen och skulle stoppa ner mina första äppelmunkar. Då insåg jag att jag inte heller äger någon hålslev. Det blev till att improvisera igen och jag använde en stekspade. Det gick mycket bra det med.

Eftersom att jag inte är van vid att fritera så vet jag inte hur jag ska göra för att hålla rätt temperatur på oljan undertiden som jag friterar. Men jag lät grytan stå på värme hela tiden och jag friterade bara några munkar åt gången för att inte kyla ner oljan i onödan.

Så roligt det var! Äppelmunkarna poffade upp och blev till runda bollar när de hamnade i den varma oljan och jag ropade in sönerna i köket så att de fick vara med om undret som höll på att hända. På löpande band friterade jag äppelmunkar som fick rinna av på hushållspapper och som sönerna sedan rullade i socker. Vi hade roligt! Jag undrar lite över vad det är för slags smet som munkar som man köper i affären är gjorda av. Mina munkar fick en fast yta och om jag inte rullat dem i socker meddetsamma så skulle det inte ha fastnat. Köpemunkar känns mer porösa och sockerkakiga utanpå.

Var de goda då? Svar: JA! Äldste sonen, särbon och jag älskade äppelmunkarna. Yngste sonen tog en tugga, rynkade på näsan och undrade om han kunde få peta bort äppelmoset. Munken var god men äpplet kunde han vara utan.