Två Märtor har jag känt i mina dagar. En är mamma till min tonårstids bästis och en är en tjej som fanns i kompisgänget när jag träffade pojkarnas pappa i början på 90-talet. Den senare är svärdotter till min coola konfirmationspräst och honom tänker jag med glädje på då och då. Jag har däremot inte tänkt på någon av Märtorna på länge men nu när jag skriver om Märtas skurna chokladkakor så poppade båda upp i minnet. Så här sitter jag nu en fredagsförmiddag och minns svunna tider. Tillsammans med min tonårsbästis bakade jag och vann två tårttävlingar i rad. Första året minns jag att vi bakade en smarrig radio på temat ”Radio Luft” (scoutradion) och andra året använde vi exakt samma recept, där vi blandade hallonsylt i grädden, och vann igen på temat  ”Lund 1000 år”. Lundatårtan var en skapelse bestående av ett grönt landskap där Lund låg som en liten pinnhög med någon koja i utkanten av tårtan medan vårt mycket äldre Dalby ståtade uppe på backen med ”Forsans kiosk” som pricken över i. Dessa minnen har absolut ingenting med chokladkakor att göra men Märtorna skapade glada associationer.

Märtas chokladkakor är sådana där kakor som jag skulle vilja lägga på kakfatet om jag nu får tummarna loss och bjuder in på kafferep i sommar. Men eftersom att innehållet i mitt skafferi börjar sina och många recept kräver specialingredienser så blev dessa bakade i förtid ändå.

Alla ingredienser till kakan hälls i en bunke och knådas ihop till en deg. Mitt kök var rörigt och jag orkade inte städa så jag stod i en hörna och blandade. När degen var färdig roade jag mig att dela degen så exakt jag bara kunde och vägde sedan bitarna. Jag har blivit en hejare på att skära upp exakt 100 gram smör utan att mäta och jag var ganska duktig på att dela de sex bitarna så att de vägde lika mycket. Därefter skulle degen rullas ut och läggas på en plåt. Köket hade inte plats till mitt bakbord denna dagen så jag rullade direkt på bakplåtspappret på plåten. Det var lite slirigt och onödigt jobbigt men det gick. Jag undrade lite över hur långa rullar jag skulle göra. Skulle de fylla plåten på längden eller tvären? Eftersom att det bara skulle bli 10 kakor av varje rulle bestämde jag mig för att göra dem korta och lägga dem på tvären. Alla rullarna skulle lätt få plats på plåten men jag vågade inte grädda alla samtidigt eftersom att jag inte visste hur mycket degen skulle flyta ut och jäsa upp i ugnen. Rullarna plattades till något och sedan penslade jag dem med ägg och hällde på pärlsocker.

När timern ringde en kvart senare och jag tog ut plåten så konstaterade jag att det var bra att jag inte gräddade alla rullarna samtidigt. Det hade blivit lite väl trångt och det hade blivit svårt att skära upp dem eftersom att det skulle göras direkt på plåten när längderna fortfarande var varma och mjuka. Längderna var verkligen väldigt mjuka och jag var lite orolig för att de inte var riktigt klara, men jag följde receptet och skar ändå upp dem och lät dem svalna. När kakorna kallnat så var de som de skulle, torra småkakor men med en liten känsla av seghet i sig. De smakar precis som man förväntar sig att sådana här klassiska chokladkakor ska göra. Gott.

Sextio stycken chokladkakor är ganska många chokladkakor. Ett gäng har jag redan gett bort och resten får bli sommarkakor i kolonin där det alltid är någon som är sugen på något sött efter en stunds gräsklippning eller hängmattehäng.