En Valnötstårta i gammelfarmors smak
Till Valborg blev jag ombedd att baka en tårta son skulle följa med på en knytisfest. Det bläddrades i boken och valet föll på Valnötstårta. Den lät vuxen och god.
Eftersom att jag inte hade någon mandelkvarn där jag bakade så hackade jag valnötterna för hand. Det tog sin lilla tid att få till mjöl. Flera gånger läste vi receptet för att försäkra oss om att vi läste rätt. Nej, det skulle inte vara något smör i smeten. Däremot både vetemjöl och potatismjöl och fyra ägg. Det lät som om kakan skulle bli fluffig. Det skulle också vara florsocker istället för strösocker. Vad gör det för skillnad undrar jag när det står att man ska vispa ägg och socker poröst. Strösockret löser ju upp sig när man vispar så länge. Någon som vet? Jag reagerade på att det bara skulle vara en tsk bakpulver i smeten. Fluffig men inte så hög skulle tårtbotten bli tänkte jag då.
En helt sprillans ny teflonform med avtagbar kant fylldes med smet och skjutsades in i ugnen. 40 minuter var avsatt men efter 20 var kakan mörk ovanpå så jag fick lägga skydd över för att den inte skulle brännas vid. Efter 35 minuter tog jag ut kakan och det var för sent. Den hade släppt från alla kanter och hade fått en skorpa runt om hela. Under, över och på sidorna. Så trist. Av det fluffiga innandömet blev det inte så mycket kvar. Var det superformen som gjorde detta? Var ugnen för varm och tiden för lång? Eller kanske en kombination av alla tre samtidigt?
Tårtbotten skulle delas i två eller tre delar. Jag delade i två för att den inte var så hög men efteråt önskar jag att jag ändå försökt dela den i tre för att det enda som sen skulle ge tårtan fukt och krämighet var hårt vispad grädde.
På eget initiativ smaksatte jag grädden med vaniljsocker och bredde ut hälften på den undre botten. På grädden strösslade jag grovt hackade valnötter och la den andra botten över. Resten av grädden breddes i ett jämt lager över hela tårtan. En påse fick fungera som sprits och jag duttade ut grädde och lade ut valnötter som dekoration. Tårtan var blek. Vi önskade att vi hade haft svenska flaggor att sticka i för att piffa till den.
Jag funderade över vad som skulle passat att ha som ett extra krämigt lager i tårtan. Inte vaniljkräm, inte sylt. Kanske någon philadelphiaostkräm… kanske…
Nåväl, tårtan skickades iväg på fest.
Nästa dag var jag nyfiken och undrade hur den smakat. Jo, den var god. Men, var den inte torr, undrade jag. – jo, lite torr var den allt. Mm, det var ju det jag misstänkte. Resterna av tårtan hade åkt med hem så på eftermiddagen tog jag och min uppdragsgivare en fikastund ihop och smakade på dagen-efter-tårtan. Nu var den inte lika torr längre. Grädden hade löst upp de torra ytterkanterna och den var riktigt god i smaken.
Valnötstårtan är inte en tårta anno 2015, det är vi helt överens om. Den smakar som en tårta som farmor skulle bjuda på, fick jag höra. Eller som en gammelfarmors kalastårta skulle jag säga. Kan detta recept verkligen vara med i nyare versioner av Sju sorters kakor? Vi var övertygade om att det måste vara bortredigerat! Så fort jag kom hem bläddrade jag i min utgåva från 2005 och Nix, ingen Valnötstårta. Borta!
Tiderna och smaken förändras.

