Jag har funderat länge på hur jag ska ta Bakodyssén framåt och gå vidare. Ska jag ge mig in på dekorationer? Ska jag börja baka efter alla nya recept som hela tiden poppar upp i mitt internetflöde? Eller vad ska jag baka och vad vill jag egentligen?

Jag har smakat och tittat på kakor och tårtor med mycket sockerpasta och tycker att det är fint och kul att man kan göra många fräcka saker med det. Men mitt problem är att jag inte tycker att det smakar speciellt gott. Kakor ska naturligtvis vara fina och ännu häftigare är det om de är spektakulära med wow-faktor. Men framförallt så ska de ju vara goda så nu har jag beslutat mig för att jag vill fortsätta min resa på den stigen jag börjat trampa. Det vill säga jag söker vidare efter den svenska fikatraditionens kärna. Jag fortsätter utforska kafferepsbakverk ett tag till och gör som jag gjort hitintills och ändrar utseende på dem när det passar mig. Strax över 300 recept har jag hunnit med att baka och alla blev verkligen inte lyckade och flera behöver bakas om för att jag ska förstå vad det var som verkligen hände.

Det är bakodysséns nya mål – att reflektera över bakade verk och samtidigt baka mig igenom de recepten som inte fick komma med när boken reviderades inför en ny utgåva 1985.
Jag har efter en snabb bläddring i boken från 1965 hittat många recept som jag inte känner igen och som jag vill baka.

Vad är då den stora skillnaden mellan den härliga gamla orangea sju sorters kakor från 1965 och den rödrutiga versionen från 1985 som var min följeslagare under ett helt år?
Först och främst så är den gamla i lösbladssystem numera. Jag hoppas att den var så redan när jag fick (lånade) den så att det inte är jag som redan efter bara lite bläddrande knäckt den helt.

Annars är den uppenbara skillnaden sättet att skriva och förklara saker på och att långt ifrån alla recepten illustreras med en egen bild i den gamla. Det finns lite samlingsfoton här och var som refereras till som ”se färgbild på sidan…”
Det mest tidstypiska är nog ändå avsnittet i boken där författaren noga går igenom vad som passar att bjuda vid olika mer eller mindre högtidliga tillfällen. Det görs skillnad på stora och små kaffekalas och syjuntans möten får naturligtvis inte samma utbud som när det bjuds på namnsdagskaffe.
Boken visar även mallar över olika figurer som kan vara populära att använda när man ska göra roliga tårtor till barnkalas.

1965-års version av boken är fantastisk. Vilken tidsresa jag gör! Först reste jag i ett helt år tillbaka till mina tonår och åttiotalet och nu tar jag mig tillbaka till mammas tonår. Är det någon som sett originalboken från 1945? Mormors tonår vill jag också uppleva.

Det här är kul.

Mot nya äventyr!