Efter middagen hade jag en och en halv timme på mig innan jag var tvungen att bege mig iväg och hämta yngste sonen på hans schack. Jag hinner baka någonting snabbt tänkte jag och letade upp en mjuk kaka. Prästgårdens pepparkaka ska visserligen stå i ugnen i 45 minuter men en mjuk kaka brukar gå snabbt att blanda ihop. Jag trodde att jag var lugn och att jag bara skyndade mig men inuti var jag nog stressad för det blev lite tokigt.  
Jag började med att smälta smöret. Det står att det ska svalna så då var det ju smart att börja där. Sen plockade jag fram nejlikor och mortlade dem. Inför julen ska jag baka många olika pepparkaksrecept så jag tänker att det nog börjar bli dags att införskaffa malda nejlikor så att jag slipper stå och krossa dem. Ingefäran plockades fram och så kanelen. Det var slut i kanelburken och jag tog fram den stora kryddlådan för att fylla på. Kanelen var visst helt slut, eller jag hittade en och en halv stenhård kanelstång och det kändes lite jobbigt att mortla den. Mixern åkte fram och jag hällde alla kryddorna i den tillsammans med bikarbonat och mjöl. Efter en lång stunds mixande slutade det tillslut att knastra och jag kände mig nöjd med min blandning.

Så rörde jag ihop det smälta smöret och sockret. Rör det vitt och pösigt stod det. Nu blev det sådär konstigt igen. Smält smör och socker kan väl inte bli pösigt? Nåja, jag rörde så gott det gick och läste sedan vidare i receptet. Två ägg. Aha! Det var äggen och sockret som skulle röras pösigt. Självfallet var det så. Det var försent för det så jag blandade noga i äggen och skulle tillsätta gräddfilen. Jag visste att jag inte hade någon gräddfil hemma men hade planerat att ta a-fil. Det går väl lika bra tänkte jag. Det hade det säkert gjort om inte någon ätit upp filen. Som tur var hade den någon ställt tillbaka ett nästan tomt paket i kylen så jag kunde pressa fram en knapp deciliter och sedan fylla på med mjölk. 

 
Nu var alla ingredienser blandade i skålen och det luktade väldigt mycket pepparkaka i mitt kök. Det var trevligt. Tidigare på morgonen hade en av sönerna tänt mys-julbelysningen i köket (ja, den har hängt där sedan förra julen fint gömd bakom en klättrande växt) och tände ljus för att det var så mörkt. Det är bara två månader till Lucia så det passar väl bra, sa han. Nu blev det ännu mer Lucia feeling med hjälp av den mjuka pepparkakan. Smeten blev lite mörkprickig av nejliko- och kanelbitar men så fick det vara. Det fick ge extra karaktär till kakan. 

 
45 minuter senare plockade jag ut kakan som såg väldigt fin ut. Kanske borde jag ha sparat receptet till december men gjort är gjort. Jag kan rekommendera er att baka Prästgårdens pepparkaka till jul för den är saftig och mycket god. Jag tror att den blir väldigt extra tjusig och smarrig om man lägger vit smör-frosting i ett lager ovanpå.