Igår kväll bakade jag en smarrig kaka! Jag var lite trött och orkade egentligen inte baka något alls. Helst ville jag bara sitta i soffan och göra ingenting. Men efter ett djupt andetag och lite självpepp så kom jag igång. Jag har kul när jag bakar. Det kan vara rörigt och stökigt och frustrerande men i grunden så är det i princip alltid kul.
Jag kokte upp vatten i en kastrull och smälte smör i micron samtidigt som jag smorde en rund form med avtagbara kanter. Jag fick mjöla formen för jag har glömt att köpa ströbröd. Men om man mjölar riktigt tunt så blir det okej. 

 
När vattnet kokade hällde jag i de 20 mandlarna som receptet efterfrågade och skållade dem. Samtidigt som jag vispade ägg och socker pösigt med höger hand så skalade jag mandeln med vänster. Simultankapasitet som ibland gick överstyr då mandlarna poppade ur sitt skal lite väl fort och flög all världens väg. 

 
Mjöl, bakpulver och det smälta smöret, som nu hade fått stå och svalna en stund, blandades i äggsmeten och alltihop hälldes i formen. Kakan skulle gräddas i två omgångar på 175 grader långt ner i ugnen. Under tiden som den gjorde sitt första pass på 10 minuter, så kämpade jag med att halvera mandeln. Sist jag skulle halvera så gick det inte alls bra. Nu gick det bättre när jag kom på att ställa mandeln på sidan/högkant och trycka hårt. Jag blev helt lycklig när jag löst det problemet så då slutade mitt trick att fungera. De sista mandlarna ville bara inte dela sig och jag blev trött i trycktummen då jag fick börja peta med kniven igen. 

 
Kakan hade stelnat mer än jag förväntat mig att den skulle göra på tio minuter och mandeln som jag fördelade ovanpå i ett mönster sjönk inte igenom. Det var en positiv överraskning.

Kakan skulle sedan stå i ugnen 20-30 minuter till. Efter 20 var den kletig, efter 26 var den snart okej och när det gått 30 min vågade jag inte låta den stå längre. Jag gissade att den skulle vara lite geggig och hopsjunken när den svalnat och blivit helt klar.

Ovansidan blev brun och fin och mandeln ser gräddad ut. Kakan som var hög och fin sjönk mycket riktigt ihop lite efter en stund och sprack lite på ovansidan. Jag råkade trycka till den med grytlappen när jag tog ut den ur ugnen men det spelade ingen roll för kakan såg väldigt inbjudande ut ändå.

Jag räknade och konstaterade att om man skulle äta hela Kerstinkakan så skulle man få i sig 3458 kalorier. Efter den uträkningen tog vi bara vars en liiiten bit som kvällsfika. Men den var så god att vi utan problem egentligen kunnat trycka i oss hela. Kerstinkakan är kladdig och känns nästan som gjord av mandelmassa i konsistensen. Att en sådan god och tårtliknade kaka var så lätt att baka är jättepositivt.

Guldstjärna till den!