Det var en stor födelsedag igår! Äldste sonen fyllde 15 år! Hans kusin blev tonåring och min farfar skulle ha fyllt 91 år. De två yngre i skaran firade tillsammans med äventyrsgolf, bad och grillning.Jag bakade såklart tårtor till födelsedagsbarnen. Jag har så många tårtor att baka att två egentligen är alldeles för få. Jag borde ha bakat flera men de ska ju ätas upp också.

Jag hade valt ut två tårtor som jag tänkte att killarna nog skulle gilla och köpt hem ingredienser. Men så bläddrade jag i boken och insåg till min fasa att jag gjort en stor miss! En av tårtorna i boken kräver färska jordgubbar! Hoppla, jordgubbssäsongen har ju passerat! Men som av en händelse så stod ett gäng färska jordgubbar i affären häromdagen så jag lade snabbt om mina tårtplaner och bakade en Margaretatårta. En tårta gjord på mandelmassa är kanske inte pojkarnas förstahandsval men nu fick det bli så.  

 
Jag bakade tårtbotten i förrgår innan frukost och lät den svalna. Därefter kokade jag en vaniljkräm av äggulor, potatismjöl, vaniljsocker, socker och mjölk-grädde. Det skulle varit kaffegrädde i krämen men jag spädde ut vispgrädde med mjölk istället och det gick bra. Krämen blev väldigt seg (och snorlik) och påminde om slime men den gick lätt att bre ut mellan bottnarna. Tårtan plastades sedan in och fick stå i kylen över natten. 

 
På födelsedagens förmiddag rörde jag riven mandelmassa och mjuk med äggvita. Två tredjedelar av den bredde jag ut över tårtan och resten spritsade jag runt kanten ovanpå och så tryckte jag fast mandelspån på sidorna. 

Det står i receptet att man ska blanda i 1-2 äggvitor till bra konsistens. Det borde stått dela mandelmassan i två delar och blanda till rätt konsistenser. Den delen som skulle bredas på tårtan behövde vara lös och den som skulle spritsas borde vara mindre lös. Nu hade jag problem för min smet var lite svår att kleta ut runt om tårtan då delar av bottnarna smulade och fastnade och kladdade. Det gick ju bra att dölja med mandelspånen sedan så det var okej. Men om jag nu tidigare klagat över hårda och svårspritsade degar är jobbigt så är det inte lätt med för lös smet heller. Eller lätt är det men det blir inte fint. Den spritsade kanten som skulle stå upp som en vall runt tårtan och hålla jordgubbarna på plats och flöt ut till gegga. Snabbt fick jag stoppa in tårtan i ugnen och grädda den igen så att marsipanen skulle stelna lite. 

 
Min ugn gräddar ojämnt och jag fick i panik snurra på tårtan i ugnen efter några minuter för att det började lukta bränt från ena sidan.

När tårtan som jag vid detta lager var mycket missnöjd och skeptisk till kom ut ur ugnen så skivade jag jordgubbarna och lade dem som dekoreration. Över jordgubbarna hälldes till sist en sockerlag som jag kokat ihop. Socker, vatten kokte till en tjock och simmig sås innan jag hällde i citronsyra. Sockerlagen ska göra så att jordgubbarna blänker fint på tårtan. Det gjorde den också det var bara det att min marsipankant flutit bort så att sockerlagen rann ner över kanten.

Denna känns, liksom flera av tårtrecepten i boken, väldigt gammaldags. Jag tänkte att tårtan borde ha fyllts med något mer än vaniljkräm. Ett lager grädde hade nog suttit fint. Eller mixade jordgubbar sötade med socker som ett lager för att göra bottnarna saftiga. Eller både och fast det hade ju varit svårt eftersom att den ju gräddades två gånger. Kanske lite grädde till skulle sitta fint.

Jag var inte stolt över tårtan när den ställdes fram på kalaset. Men, oj vad god den var! Ful – ja. ( Den var extra geggig, efter förflyttning hemifrån via äventyr och bad till kalaset) 

Men konditorigod! 

Jag föredrar nog denna före prinsesstårta. Bottnarna var supersjuka och krämen hade hunnit sjunka in. Mandelmassan var söt och jordgubbarna var som pricken över i. Min lillebror, som nästan precis fyllt år, lade genast in ett önskemål på en sådan tårta till sin nästa födelsedag. Jag gör gärna Margaretatårta igen. Men helst då i lugn och ro utan tidspress och med två andra bakverk igång samtidigt. Då kanske jag lyckas att få den riktigt snygg också.