Fettisdag och jag blandade ihop en lika fin semledeg som i söndags. Det är ett bra recept. Degen ser så läckert blank ut när den är klar.
Jag har ett litet sår på min tumme och i det fick jag hjorthornssalt. Det sved rejält!
Vanliga semlor har jag ju redan klarat av så idag var det storsemla som gällde. Halva degen bakades ut till en 18 cm i diameter stor bulle som sen jäste sig ännu större. Resten av degen bakade jag ut till 8 vanliga semlor.
Efter drygt 15 minuter i ugnen så borde den stora semlan vara färdiggräddad. Men det var svårt att veta. Jag tog ut den och försökte vända på den för att knacka på undersidan, som jag brukar göra med bullar, vilket var nästan omöjligt för bullen var så mjuk och samtidigt varm. Jag tappade den upp och ner så den blev lite tilltryckt. Den behövde en minut till i ugnen vilket den fick. Bakplåtspappret flög iväg vid vändningsmanövern vilket gjorde att bullen stod direkt på plåten den sista minuten och blev därför lite väl mörk (bränd) på undersidan.

Jag har nu tagit reda på (google is my friend) att det går bra att använda mandelmjöl när det står mald mandel i receptet. 100 gram mandel = 100 gram mandelmjöl. Därför hoppade jag över momentet att skålla, skala och mala mandel när jag för första gången gjorde egen mandelmassa idag. Med en gaffel skrapade jag ut inkråmet, hettade upp mjölk och blandade ihop det med mandelmjölet och socker. Det fungerade bra och smakade som den skulle. Så likt vanlig mandelmassa blev den att sonen även petade bort denna från semlan.

Det är inte helt enkelt att vispa grädde till rätt spritskonsistens, men jag övar på. Lite lös blev den idag men själva semlan blev fin ändå – och jättestor!

Vi höll ett lyckat kaffekalas ikväll med inbjudna gäster. Storsemlan var rolig och knasig och fick skäras som en tårta. När den, efter tio minuter, var slut så kom flera andra kaksorter fram på bordet.Vi har ju liksom att ta av.