Ända sedan jag började plugga i höstas har jag bävat för kursen i Excel. Jag har svårt för matte, vilket jag märkt många gånger när jag har räknat ingredienser och skurit kakor och excelkursen gjorde mig nervös redan på förhand. Men allting har sin gång och helt plötsligt hade jag gjort hela kursen och även skrivit tentan. Helt utpumpad kom jag hem och ville helst bara gå och lägga mig. Men istället beslutade jag mig för att baka.

Jag ville baka något smarrigt men hade inte riktigt ork att gå och handla in ingredienser så det fick bli något enkelt. På första sidan som kom upp när jag öppnade boken hittade jag Spanska apelsinpinnar. Eftersom att det låg en lite ledsen och mjuk apelsin på bordet framför mig som gärna ville bli omhändertagen så beslutade jag mig för att baka just dessa småkakor.

Jag sköljde apelsinen och rev skalet. Det skulle vara 2 teskedar apelsinskal men jag brydde mig inte om att mäta upp det utan använde allt.

Smöret skulle smältas och sedan svalna. Ett litet orosmoln tornade upp i mitt huvud. När man bakar ökensand smälter man också smöret först. Jag gillade inte de kakorna men efter att ha förstått att många har dem som favoriter är jag beredd att ge dem en andra chans. Jag bestämde mig för att om de spanska apelsinkakorna skulle få samma sandiga konsistens så skulle jag ge dem en ärlig chans ändå.

När jag blandat ner alla ingredienserna i skålen och börjat blanda insåg jag att det var fel tillvägagångssätt. Först skulle ju socker, ägg och bakpulver blandas pösigt och sen skulle resten tillsättas. Jag vet inte om det var mitt felsteg som orsakade den torra degen jag sen fick framför mig, eller om det var för att jag tog för mycket mjöl. I och för sig vägde jag mjölet innan jag blandade i det så jag ska väl inte skylla på det.

Degen blev verkligen torr och jag knådade och bearbetade den länge innan den satt ihop så pass mycket att jag kunde forma små längder. De små längderna skulle sedan tvinnas två och två, penslas med äggvita och strösslas med pärlsocker. Om degen varit smidig, som receptet sa att den skulle bli, så hade detta moment gått på ett kick. Nu tog det mig 45 minuter att tvinga degen att hålla ihop och bli till små tvinnade kakor.

  

Efterhand som jag jobbade på blev degen lite smidigare och jag borde ha låtit den stå och vila innan jag började baka ut den. I nyare versioner av boken brukar det stå att småkakedegar ska vila. I denna gör det inte det och jag borde ha lärt mig vid det här laget att det inte funkar att hoppa över moment och ta genvägar.

Saker jag måste göra:

• Läsa HELA receptet innan jag börjar baka.
• Lära av mina misstag! (djup suck över mig själv)

Mina spanska apelsinkakor, några fina och några som såg förfärliga ut, gräddades i ca 15 minuter och när jag öppnade ugnsluckan doftade det fantastiskt gott av apelsin. Kakorna hade fått en lätt gyllenbrun färg på ovansidan och trots att många såg bedrövligt knöliga ut så fanns där ändå några fina exemplar.

  

Kakornas konsistens är långt ifrån Ökensand och de är, trots misslyckad deg, goda. De påminner mig mer om kubbar, fast mer kompakta. Jag brukar vara en småkakspessimist, men dessa godkänner jag. Kakorna innehåller inte så mycket socker men pärlsockret ovanpå gör sitt och ett plus är att de smakar mycket apelsin.

Spanska apelsinpinnar, 30 st.

• 100 g smör
• 2 tsk rivet apelsinskal
• 2 ägg
• 1 dl socker
• 1 tsk bakpulver
• 6 dl (360) g vetemjöl

Garnering:

• 1 äggvita
• Pärlsocker

 

Smält matfettet och låt det svalna. Rör samman apelsinskalet, äggen, sockret och bakpulvret till en pösig smet. Tillsätt matfettet och mjölet och arbeta samman allt till en smidig deg. Trilla ut smala längder, 10–12 cm långa, sno dem två och om varandra. Pensla med den uppvispade äggvita och strö över pärlsocker. Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i ca 15 minuter.