Jag ville baka något riktigt smarrigt till mina sommarlovslediga söner som låg där i hängmattan och tog tid på hur fort de kunde klara Rubiks kub.

På sidan 121 i mormors och mammas gamla fina Sju sorters kakor från 1965 hittade jag receptet på Skarpskyttar. Det är smördegsstrutar som fylls med grädde och äts som bakelser.

I receptet står det att man kan använda skarpskyttejärn eller göra egna stadiga strutar av papper. Snabbt googlade jag på skarpskyttejärn och fick inte en enda träff. Det finns nog inget sådant längre, kanske var de på väg bort redan när den boken trycktes. Jag plockade fram hårt papper och klippte och vred till egna stadiga strutar. Pappersstrutarna klädde jag sedan i bakplåtspapper för att jag var rädd att de skulle fastna i kakorna annars. Kanske en onödig säkerhetsåtgärd men jag ville inte chansa. jag tryckte även in en boll av aluminiumfolie i varje pappersstrut så att de inte skulle falla ihop. Mina strutar blev ungefär 15 cm långa och var 5 cm i diameter i öppningen. Det var onödigt stort och långt. Degen räckte bara att täcka halva strutarna och jag tyckte att det såg futtigt ut när jag lindade på degen. Men när kakorna var klara och vi åt de färdiga bakelserna så var det naturligtvis helt perfekt mätt ut av receptmakaren.

Den gamla receptboken beskriver smördeg såhär:

Smördeg- tusenbladsdeg – frasdeg är olika benämningar på samma deg som samtidigt ger dess typ och karaktär. En smördeg är och skall vara fet och smörig, skivig eller bladig och dessutom frasig.

Visst låter det härligt?!

Jag blandade samman ingredienserna och eftersom att jag har 24% ättika hemma så vågade jag bara ta hälften så mycket som det stod att jag skulle ta. Degen fick vila i kylskåpet en kvart och sedan kavlas ut och fyllas med smör. Därefter kavlade jag och vek den och lät den vila igen. Den proceduren upprepades tre gånger tills jag hade en deg i många lager.

    

Nu var det dags att göra strutarna. Degen kavlades ut och jag sporrade ut ca 1 cm breda längder som jag försiktigt lindade på strutarna. Jag började vid spetsen och lindade utåt och lät remsorna överlappa varandra lite hela tiden så att degen satt ihop.

  

Efter en stund hade jag fina strutar liggande på en plåt redo att gräddas.

Receptet angav ingen tid utan det står bara grädda tills de är frasiga och har fått en gyllenbrun färg.Så det var bara att sätta sig framför ugnsluckan och hålla koll på strutarna när de gräddades där inne i värmen. Tur att jag har en så ren och fin och ny ugnslucka att titta in genom.Efter drygt 10 minuter var strutarna färdiga och jag tog ut dem och lät dem svalna. Pappersstrutarna lossnade lätt och jag tog bort dem så att kakorna inte skulle bli fuktiga på insidan. Men jag stoppade tillbaka dem igen när jag packade ner dem för att frakta dem till kolonin. Jag ville ju inte att de skulle gå sönder på vägen.

Eftersom att skarpskyttar består av smördeg och grädde så innehåller de nästan inget socker alls. Jag tillsatte därför lite vaniljsocker i grädden, för att ge lite extra smak. Jag packade försiktigt ner strutarna i lådor och monterade sedan ihop Skarpskyttarna i kolonin. Solen sken och för att den färdigvispade grädden inte skulle smälta bort i värmen hade jag lagt den mellan två kylklampar i min väska. När det var dags att spritsa upptäckte jag att grädden frusit och blivit klumpig. Det var lite svårt att spritsa ut snyggt men det var gott med riktigt kall grädde.

Jag tyckte också att det lät lite torftigt med bara grädde i bakelserna så jag plockade fram blåbär ur frysen som jag rullade i florsocker och skar nyplockade jordgubbar i bitar.

Med en hemmagjord spritspåse sprutade jag in lite grädde i mördegsstrutarna, fyllde på med bär och mer grädde och toppade med ytterligare lite bär. Till sist innan serveringen siktade jag florsocker ovanpå. Det lilla extra sockret gjorde susen.

Det blev fint kaffe/saftkalas i grönskan. Lättast var det att äta de festliga bakelserna som om de var glasstrutar.

Vi tyckte alla om bakelserna och var överens om att de var alldeles lagom i storlek. Det gjorde ingenting att de inte var så söta för då smakade bären extra friskt och gott.

Det var bara yngste sonen som protesterade lite och petade bort blåbären.

Prova att göra dem ni med. Skarpskyttarna är nog goda att fylla med vaniljkräm. Eller så kan man fylla dem med choklad och då få till något som liknar croissanter i smaken.

Jag är glad över att jag bakade ett recept ur den gamla boken. Det gav mersmak och jag är nu sugen på att bjuda in till kafferep!

Oops! Nu när jag läste receptet igen upptäckte jag att jag borde ha penslat strutarna med ägg och hackat mandel över. Det gjorde inte jag men jag kan tänka mig att bakelserna blivit ännu festligare och godare då.

Skarpskyttar

ca 12 st

ugnsvärme 250 grader, ca 10 min

• grädde
• vaniljsocker
• bär

Smördeg:

• drygt 4 dl (250 g) vetemjöl
• 1 ¼ dl vatten
• 2 tsk ättika
• 200 g smör

Häll mjölet i en bunke, tillsätt vattnet och ättikan. Lägg i en fjärdedels av smöret och arbeta alltsammans till en smidig deg. Forma den till en boll och skär ett dryss i degen. Låt den vila i 15 minuter. Platta ut degen och lägg på resten av smöret. Vik upp degens hörn mot varandra som ett kuvert. Kavla eller latta ut degen lätt med kaveln till enrektangulaär 1 ½ cm tjock kaka och vik den i 4 delar. Låt via 10 minuter och upprepa denna kavlign och vikning 2 gånger.

(Observera att i detta gamla recept så står det bara att degen ska vila. Inte att den ska vila i kylskåp. Undrar om receptet finns med redan i första utgåvan av sju sorters kakor från 1945?)

Kavla ut degen ganska tunnt och sporra ut långa remsor och linda dem runt stadiga pappersstrutar. Börja med att linda degen vid spetesen och låt den ena remsan ligga lit ovanpå den föregånende. Pensla strutens ena sida – den som man vill ha uppåt – med ägg och strö på mandel eller pärlsocker.

Lägg strutarna glest och grädda dem i 250 grader tills de fått vacker guldgul färg (ca 10 min).

Låt bakelserna svalna och drag sedan ut pappersstrutarna. Fyll med vispad grädde smaksatt med vaniljsocker.