Min fina lilla söta guddotter har blivit vuxen och tänker åka ut i vida världen. Häromdagen firade hon sin födelsedag och inom kort beger hon sig iväg på en lång resa. Först tänkte jag att herregud hon är ju bara 19 år hur ska detta gå… och sen tänkte jag ett varv till och påminde mig själv om att när jag var 19 år så hade jag bott själv på korridor under hela gymnasiet och sedan varit ett år i USA. Förvisso kom jag hem på helgerna under gymnasietiden och förvisso var jag utbytesstudent och bodde hemma hos en familj, men ändå. Det var nog bara avundsjukan som talade lite där och tanken på att jag själv börjar bli gammal.

I vilket fall som helst så kräver en födelsedag en tårta, så jag satte igång att baka Sans Rival. Det låter väldigt tjusigt och jag trodde mycket på tårtan eftersom att den påminner om Oscar II:s tårta som jag bakade åt min bror i somras. Den var god så då borde denna också bli det, tänkte jag. Sans Rival består av väldigt tunna mandelmassebottnar, äggvita blandas med riven mandelmassa, och smörkräm som är smaksatt med nougat. Nougaten får man till genom att hacka mandel och sedan rosta dem tillsammans med socker som smälter och bildar en brun massa. Detta får sedan svalna och bli hårt för att därefter mortlas till småbitar och pulver och blandas ner i smörkrämen.

Smörkrämen är smörkräm och smörkräm tycker jag är besvärligt.

Nu har jag lärt mig att ta det lugnt och klicka ihop ingredienserna försiktigt, vispa ordentligt och gå metodiskt fram. När jag gör detta så går det oftast bra vilket det även gjorde denna gång. Förutom en sak då. Jag blandade ihop smörkrämen på kvällen den ena dagen och tänkte blanda i nougaten nästa dag när jag byggde ihop tårtan. Jag var rädd för att krämen skulle bli dålig eller att nougaten skulle bli mjuk eller jag vet inte. Jag vågade i alla fall inte blanda ihop alltihop meddetsamma. Det är löjligt när jag tänker på det för det står specifikt i receptet att kakan mår bra att vila någon dag. I vilket fall så blev det nu så att jag dagen efter tog ut min smörkräm ur kylskåpet och då var den stenhård. Det gick inte att göra någonting med den så hård som den var. Jag fick låta den stå framme en stund och sedan tvingade jag den att bli fluffig igen med hjälp av elvispen. Jag tyckte att den blev lite kornig av den brutala behandlingen men när väl den krossade nougaten kom i så försvann den känslan.

Därefter var det dags att börja bygga min tårta. Det var lite kladdigt med det gick smidigt och blev bra. Jag hade förberett mig noga inför bakningen av bottnarna och ritat en mall av Australien. Den lade jag under bakplåtspappret och bredde sen ut min smet ovanpå. Mallen flyttade jag sedan runt tills jag hade fyra Australienformade bottnar. Tasmanien klickade jag ut som småkakor för att forma senare.

Bottnarna flöt ut lite under gräddningen så jag fick klippa ut min mall och lägga ovanpå kakorna så jag kunde rätta till och skära bort det som blivit fel. Det var roligt att göra formade bottnar och det blev en botten mer än receptet säger, men å andra sidan så blev tårtan mindre än de 20 x 20 cm den skulle blivit och jag använde all smeten.

Sans Rival har en kant av rosa marsipan runt om och vis av tidigare missöden så såg jag till att färga marsipanen kvällen innan jag skulle använda den. Marsipanen blir väldigt mjuk och otroligt kladdig när den färgas men ligger till sig och blir fast och lättarbetad efter en natt i kylskåpet. Jag blandade till grön mandelmassa som jag kavlade ut och satte runt kanten på Australien. Jag lät den falla in över tårtan lite mer på Sydney-sidan men lät det mesta av tårtan vara smörkräm med mandelspån ovanpå. Australien ser ju ut sådär med mestadels torrt landskap och grönt vid kusterna. Mitt på tårtan satte jag Ayers Rock som jag byggde av kakbotten, smörkräm och rödbrun-färgad mandelmassa.

Hela tårtkartan placerade jag på en mörkblå tallrik och spritsade ljusblå vågor av glasyr runt om. Jag bakade Ryska kyssar (maränger) samma dag och kom på för sent att jag kunde ha spritsat dem så att de såg ut som operahuset. Det hade varit roligt att sätta en sådan på tårtan, men nu var de alldeles för stora och klumpiga för att det skulle fungera. Jag hade ingen Australiensisk flagga att sticka i tårtan så jag satte i den svenska. Äventyraren får ge sig ut och erövra kontinenten på andra sidan jorden med svenska flaggan högt i topp.

Hur den smakade? Ja, det vet jag inte, gott hoppas jag.