Inte nog med att jag bakade två nästan identiska recept igår. Jag bakade även Napoleonhattar. Det var samma tillvägagångssätt som med Uppåkra- och Fridas syltkakor. Sätta en deg som skulle vila, kavla och stansa ut runda kakor. Denna degen var sötare och smakade godare än den andra och den skulle helst kavlas ut mellan plastfilm. Det är lite besvärligt att kavla mellan plast tycker jag och det var svårt att få den tunn nog. Med tanke på hur kletig degen var efter en stunds kavlande så är jag glad att jag använde plasten. Glaset jag använde som stans var lite för stort och det blev något färre kakor än förväntat.  

Egentligen skulle jag ha premiär-använt min mandelkvarn när jag gjorde mandelmassan till fyllningen, men jag hade inte tillräckligt med mandel hemma så jag använde mandelmjöl. Det är viktigt att gå på vikt och inte mått när man gör bytet. Det står att man ska ta 1 1/2 dl sötmandel (100 g) till mandelmassan. Jag vägde upp mandelmjölet och det var klart mer än två dl så jag trodde att det skulle bli torrt. Men istället blev det riktig mandelmassa med konsistens som om jag köpt den färdig i affären. Yay! Två droppar grön färg skulle blandas i men jag fick ta mer än så. Det är skillnad på färg och färg och den gröna jag har är vattnig och svag i kulören. Är det någon som har tips på bra karamellfärg? 

En mandelmassekula placerades på varje degbit och kanterna skulle nu vikas upp och bilda Napoleonhattar. Det tog mig nästan en hel plåt kakor innan jag fick till rätta uppvikningstekniken och ett par av kakorna öppnade sig i ugnen. Den andra plåtens hattar blev däremot fina. Inte riktigt så fina som på fotot i boken, men fina nog. När kakorna svalnat glaserade jag de flesta och siktade florsocker på resten. Jag tycker att kakorna ser fina ut och de smakar gott. Extra stolt är jag över min mandelmassa.