Linzertårta och morgontrött bagare 

Jag har bakat en Linzertårta. Med en kopp kaffe bredvid mig i köket satte jag tidigt på morgonen igång med att baka Linzertårta. Hasselnötter och vetemjöl behövde inhandlas så jag gav mig iväg till affären samtidigt som jag skickade iväg yngste sonen till skolan. Jag var lite trött och orkade inte mala nötterna för hand. Jag tycker att det blir ett finare mjöl om jag gör det men Linzertårtan ser lite grov ut på bilden så jag tänkte att det nog skulle bli bra om jag lät latheten ta över så jag mixade istället nötterna. Jag mixade ändå länge och väl så att jag fick ett så fint mjöl som det bara gick.
Smöret hade jag låtit stå framme en bra stund för att det säkert skulle vara mjukt och redo att röras pösigt tillsammans med sockret. Jag tog fram en gaffel att röra med, sträckte mig in i skafferiet och tog fram sockret och öste snabbt upp 1 ½ dl och hällde det över det mjuka smöret. Amen vad… Det var tidigt på morgonen och kaffet var inte hällt i strupen ännu och frukost hade jag inte tänkt på men, ÅÅÅH. Jag hade sträckt mig efter fel burk och istället för socker hade jag nu vetemjöl över allt smöret. Vetemjöl klistrar sig fast väldigt bra på mjukt smör kan jag berätta. Jag kände mig lätt illamående. Tog ett djupt andetag och en stor klunk kaffe och borstade bort vetemjöl från mitt smör. Jag tror inte att det lilla vetemjöl som blev kvar spelar så stor roll för det färdiga resultatet, men för ovanlighetens skull så bakade jag en kaka utan vetemjöl och då ska det vara utan vetemjöl också, såklart. 

 
Andra gången valde jag rätt ingrediens och rörde smöret och sockret pösigt. Därefter rörde jag i tre ägg, ett och ett, innan kanel, nymortlade nejlikor, hasselnötterna och ströbröd blandades i smeten. Jag funderade när jag hällde i ströbrödet på kvalitén på ingredienserna.

När jag blir rik någongång, eller när jag jobbar mer professionellt med bakning någongång, så vill jag köpa riktigt fina råvaror. Jag vet inte hur stor skillnad det är på ströbröd och ströbröd men någon skillnad är det såklart. Jag skulle vilja skaffa mig kunskap på skillnaden på olika sorters mjöl, smaka mig igenom samma recept bakade med olika sorters choklad och ingredienser. Lära mig känna skillnaden. Jag tror att kakornas smak skiljer sig mycket beroende på ingredienserna. Nu bakar jag ibland på lite finare, men oftast på billiga och mindre fina ingredienser. Här finns begränsningar om man säger så och det är synd. Men men, den exklusiva tiden kommer… kanske.

Smeten fick en bra konsistens och det var lätt att bre ut 2/3 av den i formen. Det står i receptet att det ska vara lite tjockare på kanterna och en fördjupning i mitten så jag gjorde precis sådär. Ovanpå smeten fördelade jag två deciliter hallonsylt och sedan kom jag till det stora kritiska momentet. Spritsningen. 

 
Jag gillar att spritsa. Vad jag inte gillar är att jag fördärvat två spritspåsar med för tjock och hård småkaksdeg och att de superbra engångsspritspåsarna som jag fick av en väninna är slut. Smeten denna gång såg ut att vara väldigt spritsbar och fin så jag tog en chansning och använde en vanlig plastpåse. En av mina större spritspipar stoppade jag in i påsen och klippte ett lagom stort hål. Påsen fylldes med smet och jag höll så tätt jag kunde runt pipen med ena handen och tryckte ut smet med den andra. Det gick ganska bra. Jag kan inte påstå att jag var direkt stadig på handen och att mönstret blev så rakt och fint, men det gick. En stund gick det bra. Tills hålet på plastpåsen vidgade sig och smeten smet ut utanför pipen och jag fick fånga det som inte skulle hamna på tårtan med min extra hand, som jag inte har. Trolleri i köket!

En ny stor klunk kaffe och jag bytte plastpåse, klippte ett nytt hål, flyttade pipen och smeten och fortsatte spritsa. Det blev trots allt ganska bra. Jag gjorde ett rutmönster och tänkte att det hade varit fint om jag spritsat strecken så att de flätat sig. Det skulle blivit riktigt fint. Det blev lite flätning för att när jag var klar så hade jag smet över och drog några streck till. 

 
Nöjd över att ha klarat av att få till kakan stoppade jag in den i ugnen. Enligt receptet så kan den behöva täckas över efter en halvtimme så att den inte får för mycket färg. Efter 25 minuter tittade jag till kakan i ugnen och…

… mitt spritsade galler som jag för en stund sedan varit nöjd med hade flutit ihop i mitten! Det var helt klart inte min dag och jag behövde frukost. Snabbt täckte jag över eländet med aluminiumfolie och stängde ugnsluckan igen.

När jag plockade ut kakan en kvart senare rök det vilt ur ugnen. Min form med avtagbar kant läcker uppenbarligen och hallonsylt hade runnit ut och flöt runt på ”ugnsgolvet”. Ja men då fick det bli en ugnsstädning sådär på morgonkvisten också. Jag var nu i stort behov av frukost men undrade mest över hur kladdig kakan egentligen var inuti om sylten nu vätskat av sig så mycket att det droppade i ugnen. Nu står det i boken att Linzertårtan mår bra av att stå en dag eller två innan den serveras så jag packade in den och hoppades att den skulle gotta till sig under väntetiden.

Halva tårtan packade jag ner i tillsammans med fruktkaka och kardemummakaka när jag åkte och besökte en väninna. En fjärdedel lämnade jag till en av pojkarnas vänners pappa på föräldramötet på kvällen. Den familjen matar jag med kakor då och då. Själv smakade jag en bit av tårtan efter några dagar. Det är en mycket saftig tårta med tydliga nötter, både i smak och konsistens. Den har med all säkerhet blivit godare av att stå någon dag och jag tror att den klarar att stå någon ytterligare någon dag till utan att bli tråkig. Det är positivt. 

Det var gott med hallonsylt men jag tror att det även skulle fungera fint med annan sylt, till exempel aprikos. 

 

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*