Nu har jag bakat ytterligare en Korintkaka. Denna gång blev det en mjuk variant. Det är lite jobbigt att flera recept i boken har samma namn. Julstjärnor finns det två av, ett flarn och ett wienerbröd, Korintkakor och Kammar likaså. I senare varianter av boken så heter den sortens julstjärnor som jag bakade till Lucia Stjärnflarn. Korintkakorna heter fortfarande samma och Kammarna är uppdelade som Kammar (wienerbröd) och Smördegskammar. Det underlättar en hel del må jag säga.

Vid frukostbordet satt jag och sonen och jämförde korinter och russin. Vi gjorde ett smaktest och kom fram till att de smakar lika dant. Skillnaden är storleken och konsistensen. Russinen är mjukare, större och saftigare medan korinterna är lite sockriga och hårdare. Hans ögon blev stora när jag sjöng ”Korinter till ögon och hattarna på sne”. Varken han eller jag har någonsin fått pepparkakor med korinter till ögon. Inte heller har vi sett pepparkaksgubbar med hattar heller. Det får jag råda bot på när jag bakar ut de pepparkakorna jag har kvar.

Receptet på Korintkaka avslutas med att säga att det går bra att byta ut korinterna mot russin. Tack för det säger jag eftersom att det skulle vara 400 gram korinter i smeten. Ett vanligt paket russin innehåller 250 gram så ni kan ju tänka er hur mycket det ska vara. Kakan är full av svarta prickar. Jag övervägde att minska på mängden men bestämde mig sedan för att ta allt i alla fall. Det är jag glad över att jag gjorde. Kakan är god, saftig och trots att den är fullsmockad av russin så är den jättegod. Det kunde till och med varit lite russin till. Eller, nej, det är nog helt perfekt såhär.

Jag började med att riva bittermandeln på rivjärnet. Det var så mycket enklare och smidigare än att plocka fram mandelkvarnen bara för fem små mandlars skull. Det blev några stora mandelbitar på slutet som jag inte lyckades riva. Dem tänkte jag först plocka bort och slänga men kom på att jag kunde klibba fast dem vid citronen, som också skulle rivas, och använda den som handtag. På så vis slapp jag riva sönder fingertopparna. Problemet med att riva citronskal på den minsta och vassaste rivjärnsdelen är att skalet blir till mos och fastnar i järnet. Det är besvärligt och pilligt att få loss det tycker jag. Detta och kanel, bakpulver (som kompletterades med lite bikarbonat eftersom att bakpulvret tog slut) och mjöl rördes ner i smör, socker och äggsmeten som jag blandat ihop tidigare. Till sist åkte russinen och en halv deciliter konjak i smeten och det var dags att klicka ut smeten i en rund hålform. Istället för konjak kan man också ta citronsaft och vatten men det lät lite tråkigt tyckte jag. Speciellt när jag nu har konjak hemma.

Kakan skulle gräddas i nedre delen av ugnen i ca 1 timme men eftersom att min är stor men smal så var kakan färdig redan efter 45 minuter. Det gäller att ha koll och inte ta tiderna i boken för givna. Det varierar nog väldigt mycket från ugn till ugn hur lång tid gräddning av kakor tar.

Kakan är fin och jag är fascinerad över mig själv och mina smaklökar. Jag gillar numera fruktkakor! Men det finns ju inte en chans att jag kan äta upp allt själv så jag har delat upp kakan i fyra bitar. De ligger nu i min frys och väntar på att någon ska höra av sig och säga att de gärna vill ha fruktkaka till jul.