Konditoristora Milanostänger och en missad fotografering
Degen till Milanostänger ska stå och vila i några timmar innan den är färdig att bakas ut till kakor. Jag blandade snabbt ihop ingredienserna och rullade den mjuka och glansiga degen till en boll och stoppade den i kylen. Jag hann inte baka ut den samma dag utan tog ut den morgonen därpå. Degen är alltid stenhård när smöret stelnat och det är svårt att kavla. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att platta ut degen lite innan jag låter den vila kallt. Nu är det nästan våld med kaveln som ska till för att få degen att bli så pass platt att det går att börja kavla på vanligt vis.
Jag hade även dagen innan rivit mandelmassan till fyllningen och nu var det bara att dela tre ägg och blanda i äggvitorna. Jag tänkte mig inte riktigt för utan läste bara innehållsförteckningen i receptet. Tre äggvitor. Längre ner står det blanda till en krämig konsistens och krämigt blev det INTE med tre äggvitor. Det blev sås. En äggvita skulle ju användas senare att pensla kakorna med. Suck och stön. Ja, ja, nu fick jag använda mig av tipset som jag gav i inlägget till Astas skotska tårta. I det baket gjorde jag samma misstag och blandade till för lös mandelmassesmet och kom på i efterhand att jag borde kunna tjocka till den med hjälp av mandelmjöl. Så det gjorde jag nu. Det gick åt ganska mycket mandelmjöl innan jag var nöjd med konsistensen. Lite extra socker hällde jag också i för jag ville ju behålla mandelmassesmaken. Det blev bra till slut men jag fick mycket smet över som vi senare använde när vi bakade Kanelbullar och Snäckor på kanelbullens dag.
Efter mycket möda och muskelkraft lyckades jag ut degen och sporra ut rektanglar 8 x 6 cm. Jag kavlade nog inte ut degen tillräckligt tunt för jag lyckades bara få till 21 Milanostänger och receptet säger att det ska bli 30. Först tyckte jag att bitarna såg väldigt små ut men när jag väl lagt fyllning på och rullat ihop dem så såg de stora ut. Sen när de kom ut ur ugnen så kände jag att de kunde varit hälften så stora.
Jag fick dela ytterligare ett ägg när kakorna låg fint uppradade på plåten så att jag kunde pensla kakorna med vitan. Jag har nu lärt mig att jag inte ska pensla alla på en gång. Äggvitan torkar fort så det är bättre att ta några i taget om man ska ha strössel på. Milanostängerna skulle ha lite strösocker och sedan mandelspån ovanpå. Mandelspån är lite besvärligt och jag fick nästan trycka på dem ett och ett. Det bästa hade varit om jag lagt spånen först och strösslat socker sen. Men jag gjorde som det stod i receptet och där stod det tvärt om.
Om jag tyckte kakorna var stora innan de gräddades så var det inget emot vad de var när de kom ut. De fick fin färg och svällde upp och såg konditoristora ut. Roligt!
Jag har inte fullt koll på hur Milanostänger ska smaka så jag kan inte helt avgöra om mina smakade rätt. Men själv tycker jag att de blev goda. Mandelmassan inuti var god, mjuk och gav sötma till den torra kakan runt om. Mandeln och sockret ovanpå gjorde också sitt. Mm, en god kaka.
Tyvärr visar det sig nu när jag letar bland mina foton att jag har missat att fotografera Milanostängerna när de var färdiga. Jag är noga med fotograferingen och vill verkligen inte missa att dokumentera allt jag bakar, så detta känns trist. Den enda bilden jag har är denna där en Milanostång ligger i mitten tillsammans med Kongresser, Spröda halvmånar (rapportering om dessa är på gång), Kanapéer och Smördegskammar på ett fat.