Det har varit en gemensam fixardag på koloniområdet idag och jag passade på att ta med mig en kaka att bjuda på när vi grillade tillsammans efteråt. Vetebröd bakade i en långpanna är ju bra för att det blir en stor kaka som kan skäras i många bitar. Jag bläddrade i boken och snart närmar det ju sig kanelbulletider och jag tänkte att jag vill göra något mittemellan. Så jag valde att baka ett Kläppebröd.

Kläppebröd är ett vetebröd som doftar gott av kanel eftersom att fyllningen är gjord på smör, kanel, marmelad (det skulle vara apelsinmarmelad eller apelsinskal, jag tog aprikosmarmelad) och finhackade mandlar. Det blev en god kräm men jag tyckte att det såg lite ut och utökade receptet lite.

När jag var färdig med alla förberedelser, bakbordet var framme, fyllningen gjord, bakplåtspapper i en braspanna och hushållsmaskinen på vasken så satte jag igång med degen. Jag vispade ihop ett ägg med två deciliter mjölk och hällde därefter i 200 gram smält smör som hade fått stå och svalna lite. I den kalla blandningen smulade jag ner jästen och därefter hällde jag i mjölet. Maskinen blandade snabbt ihop en deg som såg blank och kladdig ut men som inte fastnade alls. Den var fantastisk att jobba med. Seg och mjuk och den lät lite när jag tog upp den ur bunken. Den hade ett lite sprakande läte som slutade när jag kavlade ut den. Drygt halva degen kavlades ut på bakplåtspappret och jag tryckte sedan till den så att den bildade en rektangel i braspannan. Ovanpå detta bredde jag ut min kräm.Enligt receptet ska man sedan rulla resten av degen i långa korvar och bilda ett rutmönster över kakan. Det lät tråkigt så jag gjorde en kolonitavla istället. Jag följde en liten skiss som jag ritat på en liten rosa post-it lapp tidigare på dagen. Degen var superbra och det var inga problem att forma och skära ut mitt mönster som skulle föreställa en zucciniplanta. Jag hade tänkt göra mördarsniglar också men lät bli. Just squash och zuccini är tydligen sniglarnas favoritföda och jag har fått kämpa för att få behålla något av min skörd. Mördarsniglar. Namnet betyder nog egentligen inte att de ”mördar” (läs: tuggar i sig allt i sin väg) stora delar av vår skörd, utan beskriver hur mordiska vi odlare blir när vi ser dem.

Jag lekte och skulpterade och sjöng för mig själv och var nöjd när jag lade en bakduk över kakan och lät den jäsa. Jag hade egentligen tänkt göra en kant av deg men det räckte inte dekorationsdegen till så jag rullade upp kanterna istället. Det blev lika bra. Kanske bättre. När kakan jäst i drygt 40 minuter så penslade jag den med ägg. Jag ville dekorera lite extra och strödde pärlsocker på ramen. Det blev fint och gav lite mer kanelbullekänsla över det hela. Mitt i gräddningstiden kom äldste sonen hem från sin träning och tittade in i ugnen. Han såg frågande ut. ”Det luktar kanelbullar men det ser ut som pizza. Vad bakar du egentligen?” What! Jag flög upp och ut i köket och tittade in i ugnen. Ja, han har rätt. Fyllningen ser ut som tomatsås och kakan som en pizza. Som det kan bli.

17 minuter i ugnen och kakan var färdig. Tjusigt. Jag är inte helt säker på att det är så tydligt att det är just en zucciniplanta jag gjort men någon slags planta kan man väl se att det är och det räcker för mig.

I förmiddags packade jag ner kakan i en väska och cyklade till kolonin och vår arbetsdag. Mina kolonigrannar mumsade kaka och fick komma med utlåtande. Någon tyckte att den påminde om Karlsbaderbullar och någon tyckte att den var god för att den inte var så söt. Jag själv tycker att den kändes lite torr och att den vunnit på att ha mycket mera fyllning men att jag ändå gillade konsistensen på vetedegen. Kakan passade att bjuda på när vi var så många. Alla kunde skära ut en så stor bit som passade just dem.