Jag är väldigt bra på att skriva listor. Jag gör listor över vad jag ska göra i morgon, denna månaden, vad som ska bakas, vad som ska handlas och vem som ska ringas. Så stryker jag det som blir gjort och för sedan över det som inte blir gjort på en ny lista. Jag hittar listor lite överallt, i väskan, i jackfickan, vid datorn, i köket (på köksbordet, vid micron, på golvet…). Min sju sorters kakor bok är fullproppad med nya och gamla olikfärgade post-it-lappar. Jag får idéer för vissa recept, skriver dem på lappar som jag samlar i och på boken. Det är inte helt optimalt för att lapparna blir kladdiga och skrynkliga och så använder jag dem till att markera sidor med när jag bakar mer än ett recept samtidigt så att jag lättare kan bläddra och så går lapparna sönder och blir oläsliga. Emellanåt får jag spatt och river loss lapparna och slänger dem. Men innan jag gör det för jag över all text på en ny lapp som hamnar någon annanstans (oftast vid datorn). Det är lite rörigt men jag älskar mina listor och jag tycker om att hitta en gammal lista och läsa den och se vad jag fick gjort och vad som föll bort. Jag har även många listor i anteckningsboken i telefonen kan jag tillägga.

På en rosa post-it lapp har det länge stått: baka engelska mörkakor till bokklubben. Jag tycker att det skulle passa att sitta där och prata böcker, dricka te, äta Engelska mörkakor och vara sofistikerade. Tyvärr hade lappen fallit av och när det var dags för bokklubben sist så hade jag helt glömt bort den planen. Men jag hittade lappen häromdagen och blev då sugen på att baka de Engelska mörkakona i alla fall. Så jag svängde snabbt ihop mördegen och plattade ut en kaka. Det är inte så många ingredienser i kakorna, det är vetemjöl, smör, socker och vaniljsocker som blir en deg och som sedan ska stå kallt en stund innan den kavlas ut till runda kakor med ca 20 cm i diameter (jag gjorde bara ett halvt recept så jag hade bara en kaka) Jag jobbade hårt på den runda formen och på storleken innan jag var nöjd och kunde stoppa in min kaka i ugnen.

Efter fem minuters gräddning tog jag ut plåten och skar kakan i 16 bitar och stoppade därefter in plåten igen så att kakan kunde gräddas klart. Efter ytterligare fem minuter tog jag ut kakan igen och då hade bitarna fastnat i varandra igen, eller skårorna hade sjunkit in och jag skar igenom dem igen. När kakan sen svalnat och jag skulle separera bitarna från varandra så fick jag försiktigt skära upp dem en tredje gång innan jag fick loss dem.

Det blev fina kakor med en rolig form och jag är nöjd med dem. De smakar mycket smör och vaniljsocker och är lite sega. De passar riktigt bra till te och jag tycker lite synd om bokklubben som går miste om dessa små godingar. Det lär inte finnas några kvar när vi träffas nästa gång, det kan jag lova. Speciellt inte nu när jag och äldste sonen börjat pimpla chai te med varm mjölk och honung på kvällarna.