För ganska länge sedan nu så bakade jag Bonnakringlor. Tidigt i min bakodyssé noterade jag och sönerna bonnakringlorna och fnissade åt dem. De ser inte speciellt aptitliga ut. De ser ut som ljusa bajskorvar och vi bestämde att vi skulle spara dem till Halloween. Halloween kom och Bonnakringlorna kom av någon anledning inte på tal då och sen glömdes de bort igen. En dag bara bakade jag dem bara för att de måste ju bli bakade någon gång. Men den dagen var fel dag för bonnakringlorna. Eller kanske skulle alla dagar vara fel för bonnakringlorna. Jag tror det. Vi var helt enkelt inte sugna på dem. Inte när vi såg dem på bild i boken och inte när de var nybakade hemma i köket heller.

Vad är nu detta för någon katastrofkaka undrar ni kanske nu då. Jo, det är kakor som är lite mer som bröd eller som mjuka skorpor och bara att det i ingredienslistan står isterflott eller margarin känns gammalt och sådär gott. Jag använde smör. Kringlorna är grova, de ska göras på rågsikt eller kornmjöl blandat med vetemjöl och så innehåller de hjorthornssalt och vanligt salt. Först blandar man de torra ingredienserna och tillsätter sedan fettet och gräddfil och blandar samman till en deg. Degen var först kladdig men efter ett tag så blev det en deg, med vad man kan kalla för kort konsistens, som doftade både surt och hjorthornssaltaktigt. Jag smakade inte på degen för att jag har nu äntligen lärt mig att hjorthornssalt smakar riktigt illa innan det är gräddat. Under tiden det gräddas luktar det förfärligt och sedan jäser det och ger förhoppningsvis en spröd känsla till kakan.

Degen delades i bitar och jag rullade varje del i 20 cm långa längder. De formades till kransar och flyttades över på en plåt.

Efter en stund i ugnen var kakorna klara och de såg inte så kul ut. De var inte söta som kakor, de var för mjuka för att vara skorpor och de var för hårda för att vara bröd. De kändes som fattigmans-jag-vet-inte-vad och ingen av oss var sugna på att äta av dem. Obligatoriskt smakade jag en och konstaterade att den inte var så kul. Den var inte äcklig men heller inte god.

Jag stoppade de flesta av kringlorna i en burk och några lät jag ligga framme. Efter några dagar hade de kakorna som låg i burken blivit mjuka och lite kladdiga utanpå. De tålde tydligen inte som andra småkakor att ligga instängda på det viset. De blev fort dåliga. Kringlorna som låg framme blev stenhårda.

Enligt receptet är dessa goda med lite smör och honung på. Jag får lite medeltidsmarknadskänsla och om jag hade bakat dem under ett historiskt live ute i någon skog med medeltidsutklädda människor runt om mig så hade jag säkert uppskattat dem jättemycket. Som det var nu så säger jag – Nej tack.