Häromdagen fick jag ett sms från en kompis som undrade vad min planer för idag var. Jag hade inte så mycket inbokat så jag föreslog att vi kunde väl ses o ta en fika eller gå en promenad ihop.

Kan vi inte baka? Undrade hon då. På tisdagar har de fikaklubb på hennes jobb och i morgon är det hennes tur att ta med något gott. Vi bestämde oss raskt för att något slags wienerbröd nog skulle göra arbetskamraterna glada, så det blev Spandauer med både mandelmassa och vaniljkräm.

Vid lunchtid parkerade min väninna utanför mitt hus och lastade ut kylda ingredienser. När man bakar wienerbröd ska allt hållas kallt. Helst ska köket vara kallt också, vilket är lite svårt i söderläge på våren. Jag gjorde mitt bästa och drog ner persiennerna. Men innan vi satte igång med vårt annandagsbak så tog vi en liten konstrundetur i mitt grannskap.

Ingen av oss har någonsin bakat wienerbröd förut så vi läste receptet högt för varandra mer än en gång för att säkert göra rätt. Degen blev lite kladdig men vi vågade inte ösa i mer mjöl för vi var lite osäkra på hur mycket som skulle gå åt vid utbakningen. När degen vilat i kylskåpet en stund så hade den satt sig och gick finfint att kavla. För kavlas skulle det. Först till en stor kvadrat där margarin skulle läggas och packas in. Sen kavla försiktigt, degen fick inte spricka och släppa ut margarin på fel ställe. Sen vika i tre delar, snurra ett kvarts varv och kavla igen. Vika, snurra och kavla. Vi plastade in degen och satte in den i kylen för att den skulle vila igen. Nu läste på om fortsättningen i vårt bak och insåg att vi glömt vika degen innan kylning. Ut med den igen, vikning och in med den igen.  

 En kvart senare kavlade vi och vek degen och kavlade och delade den i två delar och satte in den i kylen igen.

Undertiden degen var i kylskåpet så förberedde vi fyllningarna. Mandelmassa skulle röras mjuk och vaniljkräm skulle först kokas och sen kylas. Eftersom att degen var i kylen så ville vi inte sätta den varma krämen på kylning på samma ställe utan den fick stå i skuggan på balkongen. Nästa gång vi tittade ut så stod krämen i gassande sol vilket kändes mindre bra. Det blev kylskåpet för den också tillslut. 

Nu äntligen vad det dags att baka ut våra Spandauer. Varje deghalva skulle kavlas till en 36×36 cm stor kvadrat. Vi övervägde att mäta med linjal, men någon flitig gosse har gjort matteläxa och vandrat iväg med linjalen så vi använde ögonmåttet. Kvadraten delades sen i 9×9 cm små kvadrater (eller rektanglar, eller som i våra rundade hörn, trianglar). Varje degbit fick en liten klick noga utmätt marsipan på mitten innan vi vek ihop hörnen och knep till. Därefter klickade vi på vaniljkrämen och lät alltihop jäsa ett tag.  

I den välbehövliga men korta jäspausen åt vi lunchen som en vänlig själ levererade åt oss. Tack!

Medan vi åt betraktade vi våra jäsande bakverk och konstaterade att man faktiskt kunde se på degen att den var kavlad många gånger och att den är i flera lager. Så spännande! Tänk om vi skulle lyckas med att få till riktigt spröda och frasiga wienerbröd. 

Så fort sista tuggan var svald satte vi igång igen. Parkeringstiden var på väg att gå ut och vi hade mycket kvar att göra. Plåten med de första åtta wannabe-wienerbröden åkte in i ugnen och vi följde noga utvecklingen. Ja, de blev frasiga och spröda och fin färg fick de också. De är väldigt små men man kan ju alltid ta två.

När de nästan svalnat ringlade vi på glasyr på toppen. En del blev finare än andra. På några kasade vaniljkrämen åt sidan när degen jäste upp i ugnen och vissa har tokig form. Men sen är där också några som är riktigt tjusiga.

Ingen av oss orkade sätta på kaffe eller te utan vi kallade in mina söner i köket för en snabb provsmakning av de fulaste kakorna. Så gott! Det var mycket kavlande och tog tid men det var inte svårt att baka wienerbröd. Vilken tur jag har att det finns fler liknande recept i boken!

Fem timmar senare packade vi in de flesta av våra skapelser i bilen och kramades hejdå för idag. Vi har verkligen umgåtts men det känns som om vi nästan bara har hunnit prata kavling, vikning, konsistens på vaniljkräm och hur mycket margarin det är i varje bulle. Vi får träffas snart igen och ta igen annat prat. 

Jag hoppas att våra Spandauer blir lika uppskattade på mumsmumsklubben i morgon som hemma hos oss. I vilket fall så var härligt att vara två i köket. Det gör jag gärna om.