Jag började baka Apelsinkupoler men kom helt av mig efter halva baket. Jag var full av energi och blandade snabbt ihop ingredienserna till bottnarna. Apelsinkupoler är bakelser med en frasig kakbotten fyllda med gräddig apelsinsmakande kräm som är glaserade med apelsinmarmelad. Det låter komplicerat men det var det egentligen inte. När degen var färdig skulle den tryckas ut i bakelseformar. Jag valde att använda stjärnformade gummiaktiga muffinsformar som går att återanvända och mandelmusselformar. De senare smorde jag noga innan jag tryckte ut degen i dem. Jag har haft tillräckligt med kakor som fastnat i just de formarna.

Jag naggade degen i botten av formarna med en gaffel när och tänkte därefter undersöka om det blev någon skillnad om degen var kall eller inte när jag gräddade dem. Jag har sett och hört att pajskal inte sjunker ner på kanterna lika mycket om degen står kallt innan man gräddar den. Är det någonting jag har drömt eller hittat på helt själv? Jag vet inte. Eller så var mina formar allt för små för att visa skillnaderna för det blev ingen skillnad på de bakelsebottnarna som stoppades in i ugnen direkt efter att jag tryckt ut degen och de som fick stå i kylskåpet och bli kalla. Degen sjönk inte ner på kanterna men däremot så buktade de upp i botten trots att jag naggat degen. Varför blev det så?! Jag tryckte till bulorna lite lätt för att göra plats till fyllningen, när kakorna fortfarande var varma och i sina formar. Alla utom en kaka höll för den behandlingen. Det var tänkt att jag skulle vispa och blanda samman fyllningen under tiden som bottnarna svalnade men musten gick helt ur mig. Det är inte lätt att baka just nu. Det går trögt. Det är inte det att jag inte gillar det, eller att jag tröttnat. Det är bara det att jag numera måste återhämta mig mellan varje recept på ett sätt som jag inte behövde tidigare. Denna gång behövde jag ta en paus mitt i receptet och det var ju tur att det var just Apelsinkupolerna som var på agendan eftersom att det blir en naturlig paus när man bakar dem.

Det tog två dagar innan jag orkade baka vidare men till gengäld så hade jag så mycket ork då att jag var sugen på att experimentera igen. Fyllningen kräver gelatin och jag har rotat i lådan som jag fick av Dr Oetker och hittat gelatinpulver. Det är ju jättebra med pulver då slipper man hålla på att blötlägga och smälta gelatinblad (säger jag på ett sätt som om jag är hur van vid gelatin som helst, vilket jag ju verkligen inte är). Jag vill ju inte ha med gelatin att göra egentligen, men nu tänkte jag prova och se skillnaden mellan fyllning med och utan gelatin.

Jag vispade först ägg och socker pösigt i en skål och blandade i rivet apelsinskal. I en annan skål vispade jag grädde. Den första smeten delade jag i två delar och blandade i gelatinpulver i den ena. Därefter vände jag ner grädde i båda. Nu skulle fyllningen stå kallt och stelna en stund innan jag fyllde skalen. Efter en lång stund tittade jag till mina fyllningar och kunde konstatera att det inte var någon direkt skillnad. Jag läste noga på paketet med gelatinpulver innan jag använde det och jag tog så mycket som jag skulle men jag borde nog tagit lite mer. Pulvret skulle vispas ner i smeten och jag körde med elvispen för att blanda ordentligt så där kan inte felet ligga.

Nu skulle den rinniga smeten, som borde varit fast, läggas i bottnarna och toppas som kupoler. Att det inte skulle gå med fyllningen utan gelatin visste jag men att det inte heller skulle gå med den med gelatin var en stor besvikelse. Jag fyllde formarna och skrev en lapp för att veta vilken som var vilken och ställde in alla bakelserna i kylskåpet igen. Efter någon timme hade det stelnat så pass mycket att jag kunde fylla på med kräm ovanpå och sedan kyla igen. Innan jag kom till det sista momentet, vilket är att värma apelsinmarmelad med vatten och glasera bakelsen med detta, så ställde jag kakorna i frysen. Jag kunde inte riskera att fyllningen och glasyren blandades till en enda apelsinsmakande gegga. Det står att man ska gjuta bakelserna med apelsinmarmeladen med en sked. Jag är inte helt säker på vad som menas med det men jag lyckades hälla över marmelad med en sked i alla fall. Det blev kladdigt men efter ytterligare en stund i kylskåpet så var Apelsinkupolerna färdiga att ätas.

Kanske, om jag ansträngde mig riktigt mycket, kunde jag se någon skillnad på fyllningen efter så lång tid, men det var i så fall inte mycket. Eftersom att bakelserna var som skålar så rann fyllningen inte ut som den gjort på tårtorna jag bakat utan gelatin. Gelatinkupolerna gav jag till mina föräldrar och min bror resten hade vi själva till fredagsmys. Särbon sa att han lätt kunde ha ätit allihop, så goda tyckte han att de var. Jag och äldste sonen gillar dem också men den yngre sonen som annars kastar sig över allt nybakat har inte ens tittat åt sin kupol. Den står där i kylen ensam och blir gammal.

Mamma kom med det bästa tipset hitintills när jag lämnade bakelserna till henne. Min faster har kommit på att använda gelésocker när hon bakar till min kusin som är vegan. Tydligen fungerar det utmärkt och krämer stelnar och blir geléaktigt. Jag måste prova det jag också, men jag undrar – blir det geléaktigt även om man inte kokar sockret? I detta receptet kokte man ju inte krämen men den skulle stelna ändå. Jag får prova helt enkelt.

Om någon vet något om detta får ni gärna tala om vad det är ni vet.