Min guddotter har växt upp och blivit stor så fort och igår tog hon studenten. Det firades såklart med stor fest tillsammans med släkt och vänner som alla är stolta att känna just denna student.
Många gånger har hon läst och lyssnat på Harry Potter böckerna och för inte så länge sedan så var hon i London och kollade in Diagongränden och allt annat spännande på Harry Potter-museet. Jag vet inte om hon, i likhet med min äldste son, blev lite besviken när hon fyllde 11 och inte fick en inbjudan att gå på Hogwarts, men nu har hon i alla fall klarat av det svenska skolsystemet för mugglare.
Ut i livet nu min lilla fågel och fånga den gyllene kvicken (the golden snitch) på riktigt!

Tre recept fick jag baka för att få till Kvicken.

Jag visste redan från början vilket recept jag skulle använda till vingarna. Vita pepparkakor. Det är ett superbra recept att baka figurer av. Kakorna blir knaprigt hårda och håller formen. Jag har använt det receptet flera gånger förut (se inlägget Fjolårs Jesus som Påskpynt).
Jag gjorde en åttondel av receptet och då fick jag ändå bakat ut betydligt fler vingar än jag egentligen behövde. Jag kavlade ut degen och skar ut vingarna för hand med en kniv. De blev bra. Först hade jag tänkt göra enkla vingar och sticka in dem i kakan men jag kom fram till att det blir ostabilt så jag gjorde dubbla istället.

Jag har en cake-pops form som bakar runda muffins och på kartongen står det ett bra recept men det ville jag inte använda. Jag ville ju baka recept från min bok.

Citronmuffins verkade perfekt för ändamålet.
Jag blandade till smeten som nästan hade smak och konsistens som lemoncurd. Det bådade ju gott och glad i hågen smorde, bröade och fyllde jag min form. Receptet säger att man bara ska fylla formarna till knappt hälften men jag ville ju att kakorna skulle jäsa upp och fylla hela formen så jag hällde på så mycket det gick och satte på locket. Kakorna jäste inte upp ordentligt och bara någon blev en hel boll. Hm, det var tråkigt.
Jag provade att försiktigt skära en skåra i en av bollarna och sätta i vingarna. Det gick inte så bra för kakan var spröd och smulade sönder.

Nästa dag gjorde jag ett nytt försök, denna gång med Chokladmuffins. Dessa muffins är jättegoda och påminner om kladdkaka i konsistensen. Jag ökade mängden bakpulver för att de säkert skulle jäsa upp och bli bollar. Först fyllde jag formen så mycket det gick. När locket var på hällde jag resten av smeten i spritsen och sprutade in mer smet i bollarna så att de var 3/4 fyllda. Min egen sprits gick ju sönder för ett tag sedan och nu använde jag mammas som jag fått låna. Den har ett antal år på nacken och åldern tog nu ut sin rätt. Påsen sprack och jag fick chokladsmet överallt. Men chokladsmet är ju gott så när jag stoppat formen i ugnen fick jag en oplanerad smet-fika.

Oj oj oj! En stund senare började det bubbla rejält. Ett omfattande vulkanutbrott var på gång. Det sprutade ut smet ur ventilationshålen och det såg ut som om all smet skulle hamna utanpå formen. Bye-bye bollarna!
När jag skrapat loss vulkanutbrottet från ovansidan och kakan svalnat så skrattade jag åt mig själv. Vilken kaos. Jag hade trots allt bakat fina halvor. Jag fick tänka om och stoppade chokladmuffinshalvorna i frysen där citronmuffinsen redan låg.

I torsdags, dagen innan studenten tog jag fram kakorna. När de var frysta och hårda gick det lätt att skära båda sorterna till perfekta halvor och passa ihop dem till bollar.
Återigen blandade jag till kristyr (det har blivit mycket av den varan denna veckan i badbollar, Triforce, badkläder och nu Kvicken.
Muffinshalvorna kletades in i glasyr. Citronkakan fick vanlig vit med citronsmak och i chokladvariantens kristyr blandade jag lite hallonsylt. En vinge och en grillpinne som är platt i ena änden limmades fast mellan halvorna med hjälp av kristyren. Jag fick stötta kvickarna med andra muffinsar o annat i lämplig höjd så att de kunde torka i rätt position.
Det tog ett tag för kristyren att torka, speciellt den med hallonsmak.
Det här projektet krävde tålamod.

När kristyren äntligen hårdnat hade jag två stadiga grundkvickar som skulle dekoreras.
Tidigare i veckan var jag i en affär som säljer mycket baksaker. En liten burk med färgade sockerkristaller kostade nästan en hundring och det kändes lite i överkant. Jag cyklade hem och tog fram de två olika gula karamellfärgerna jag hade i skåpet. Jag hällde socker i två skålar och blandade i färgen. Den första blev orange och blek och den andra blev till skinande guld. Perfekt. Sockret fick torka på hushållspapper.

Färgad marsipan eller sockerpasta är också dyrt att köpa så jag använde samma gula färg som till sockret och färgade naturell marsipan. Efter missödet med allt för kladdig marsipan när jag bakade prinsesstårta så har jag lärt mig läxan att kyla ner blandningen ordentligt innan jag börjar forma den.

Jag kavlade ut min gula marsipan och klädde kvickarna. Det var pilligt men gick lättare än jag trodde att det skulle göra. Chokladkvicken penslade jag med äggvita och rullade i mitt gula strösocker. Den blev fin men inte helt hundra ändå. Nästa kvick dekorerade jag med guldkulor som jag tryckte fast i marsipanen. Det blev bra. Vingarna blev även de penslade med äggvita och strösslade med gult socker.
Kvickarna är ganska tunga men stadiga. Hur goda de är det vet jag ju inte. Socker lär de ju smaka i alla fall!
Jag förvarade dem öppet i kylen över natten. Jag ville inte att marsipanen skulle svettas under plast samtidigt som jag var orolig för att vingarna skulle mjukna.
Glasburkar fyllda med oasis och sten fungerade sen som tyngder/vaser. Jag tänkte först bara ta med den finaste kvicken på studentmottagningen men beslutade mig för att ta med båda. Tänk om den enda skulle gått sönder under bussfärden dit! Hemska tanke.

En härlig studentfest blev det med trevliga människor, god mat, tal, otroligt vackert väder och en lycklig student.