Medaljer till skolavslutningen

För tio år sedan satt vi där i matsalen på lågstadieskolan, jag o pappan, och tittade oss storögt omkring. Det var informationsmöte inför skolstarten och vi kände oss inte helt beredda på att det var dags för vår lille gosse att börja skolan.

Några år senare vallades vi, mamman och pappan, runt i korridorerna på den högstadieskola där vår, fortfarande lilla, gosse skulle börja redan i sjätte klass. Korridorerna och stämningen kändes som på vårt gamla högstadium och vi var inte bara storögda den gången, utan också oroliga o lätt skräckslagna.
Och nu står han där, 183 cm lång med storlek 42 i skor, och håller slutbetyget från grundskolan i handen. Gymnasiet hägrar bara ett sommarlov bort.
Jag blir helt tårögd.
Niornas föräldrar var inbjudna på mingel på avslutningsdagen. Jag frågade sonen om han ville att jag skulle komma. Lätt tveksam ställde han sig till detta. Mamman är ju rätt pinsam, men samtidigt rätt bra. Svårt val…
Jag frågade min väninna om hon tänkte gå. Hon som jag träffade i föräldragruppen när jag väntade sonen. Hon som födde en flicka en halvtimme innan min son kom till världen och vars nya bebis några timmar senare delade vagn med min från förlossningen till patienthotellet. Hon som jag har stött och blött det mesta med sedan dess. Hon som har en dotter som går ut nian på samma skola.
Ska du gå på minglet? frågade jag henne.
Snabbt och självklart svarade hon att det är klart att hon ska gå.
”Har jag påbörjat detta ska jag också avsluta det!”
Om inte för tonåringarnas skull så för vår egen skull. Vi höll dem i handen den där dagen för 10 år sedan när de stolta gick till första skoldagen. Naturligtvis ska vi vara med och se dem bli färdiga.
Hennes dotter hade inget val, och från den stunden hade min äldste son inte det heller.
Så igår var jag på avslutningsminglet (där var massor med föräldrar), och där passade jag på att dela ut medaljer till sonen, till hans bästa vän, till deras väninna och till min väninnas dotter. Medaljerna är stora kakor som jag har dekorerat med glasyr och strössel och sedan monterat i hemmagjorda lådor.
bygger
Brysselkex var Bakodysséns recept nr 23 och då i februari förra året blev blev de till färglada spelmarker till vårt lördags-Casino. Läs om det äventyret här.
Denna gången gjorde jag bara en halv sats och degen fornmade jag först till en tjock, kort rulle som därefter rullades i strösocker innan den fick stelna i kylskåpet.
rulle
Jag skar 6 stycken skivor som skulle bli medaljer och gräddade dem i 175 grader i drygt en kvart. Enligt receptet skulle denna degklump ge 25 kakor som skulle gräddas i 10 minuter. Medaljerna blev stora.
testar   dekorerar
En kaka fick agera som dekorationsprov och jag målade med glasyr, duttade sylt, provade ge färg med karamellfärg och strösslade på olika sätt innan jag bestämde mig hur medaljerna skulle se ut.
Resultatet blev fint och kakorna är goda så jag gissar att de är uppätna sedan länge vid det här laget.
medalj1
Brysselkex, eller ”Hurra-jag-har-slutat-högstadiet-medaljer”
6 st
Ugn:175 grader i ca 15 min
Deg:
  • 100 g smör
  • Ca 2,5 dl vetemjöl
  • 1 dl socker + lite extra att rulla degen i
  • 1 tsk vaniljsocker
Glasyr:
  • Florsocker
  • Citronsaft
  • Lite vatten
Hacka samman ingredienserna till degen och forma en tjock, kort rulle.
Rulla degen i strösocker och ställ den sedan kallt så att den stelnar.
Ta ut rullen och skiva den i 6 bitar. Grädda kakorna i ca 15 minuter i mitten av ugnen. Låt dem sedan kallna på ett galler.
Rör ihop ingredienserna till glasyren så att du får en bra konsistens som går att spritsa. Dekorera sedan kakorna med glasyr, strössel eller det du tycker passar bäst.

Comments

  • Oh min lille finast M som nu är så stor! Så stolt över hans fantastiska studieresultat men mest stolt över att han är den fina person han är! Ni har lyckats bra. Stolt över er oxå!

  • Hej,
    Tänk vad åren har gått fort sedan vi sågs i föräldragruppen med Ylva. ..
    Vi skickade hem Hannes från Yangon till farmor och farfar igår med ryggsäcken på ryggen. Häftig känsla att se dessa individer växa upp.
    Varma kramar från Yangon

    • Hej
      Ja tiden har verkligen rullat på. Jag har tänkt mycket på alla fina mammor i vår föräldragrupp de senaste veckorna. Kommer ni till Sverige i sommar. Det är kanske dags för ett uppsamlingsheat.
      Kram

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*