För ett tag sedan bakade jag en kaka som i min version av boken har ett namn som jag tycker är besvärligt. Att de kallas Judebröd och inte judiska bröd är märkligt. Jag var tvungen att bege mig ut och införskaffa den senaste upplagan av sju sorters kakor för att se vad kakorna kallas numera. Det visade sig att kakan inte längre finns med i Sju sorters kakor. Det är synd tycker jag för jag gillade dem och att de kunde funnits kvar och att något av alla pepparkaksrecepten kunde fått stryka på foten. De känns nämligen väldigt juliga och pepparkaksaktiga och jag borde ha väntat lite med att baka dem. Degen innehåller farinsocker, smör, kardemumma, kanel, ägg, mjöl och hjorthornssalt. Twisten med dessa är att de har ett gott krunch på toppen bestående av mortlade kanelstänger och pärlsocker. Gott.

Efter en natt i kylskåpet så var degen fin. Min tanke var att bara baka ett halvt recept men när ägget skulle i så hade jag glömt det och råkade blanda i som till ett helt recept. Lite kladdigt var det allt på grund av det där extra ägget, men med mjöl på bakbordet och på kaveln så blev det bra. Det kändes som att jag stod och bakade pepparkakor långt innan jul när jag kavlade ut den bruna kaneldoftande degen och tryckte ut kakor. I boken är kakorna månformade men jag har inget sådant mått utan valde att göra små blommor. Jag fick googla bilder på kakorna för att ta reda på om formen var viktig för att kakorna skulle bli rätt. Det verkar finnas lite olika varianter på både recept och former så jag valde en av mina favoriter. Den lilla blomformen. Den har jag använt tidigare när jag bakade Nötchokladrutor , som inte blev rutor och Chokladcigarrer som inte blev cigarrer.

Jag stansade ut så många kakor att de fyllde en plåt sen blev det för tråkigt och jag beslöt mig för att kavla och sporra ut kakor istället. Fyrkantiga utsporrade kakor är inte jättefina men jag hade så mycket deg och det blev ju så många kakor. Innan kakorna skickades in i ugnen så skulle de dekoreras med kanel och pärlsocker. Det skulle vara krossade kanelstänger och inte mald kanel så jag plockade fram morteln och började jobba. Det var svårt och kanelstängerna var mycket besvärliga att mortla. Det jag lyckades få fram räckte inte riktigt till alla kakorna och jag fick strö malen kanel på halva sista plåten. Med kanel och pärlsocker på kakorna så försvann pepparkakskänslan för ett tag. Kaneldoften fyllde köket och de små blommorna blev väldigt fina. De skulle stå inne i 10 minuter. Jag lät dem först stå fem minuter och plussade sedan på en minut i taget för att inte bränna dem, de var ju så små. Efter sju minuter så tog jag ut dem och stoppade in nästa plåt som var fylld med utsporrade kakor. Blommorna blev som små munsbitar. Mamma klagade på att kanelbitarna på toppen var lite väl stora men själv tycker jag att det tuggmotståndet var gott. Men visst, jag kanske skulle kört kanelstängerna i mixern istället för att mortla fram stora klumpar.