Det lackar mot jul och jag har börjat baka pepparkakor.  Det tar emot lite så jag startade med Farmors lunchpepparkakor. De ser ut som Skånepepparkakor och Skånepepparkakor har ju ingenting med julen att göra så de känns som en lugn start. Jag älskar Skånepepparkakor. Det är stora tjocka, mjuka, lite sega pepparkakssmakande kakor som man äter med smör och ost. MUMS! Min bror som bor uppåt landet köper (enligt mamma) alltid sådana när han kommer hem. Finns de inte att köpa i resten av landet? Era stackare!

Som ni förstår hade jag höga förväntningar på Farmors lunchpepparkakor. Det står inte i receptet att det är samma sak som Skånepepparkakor men jag ville gärna att det skulle vara samma sak.

Det är ett lite speciellt och väldigt roligt recept att baka. helt enligt receptet så kokade jag först socker och sirap och tillsatte sedan kryddorna (kanel, nejlika och ingefära) och smöret. Äggen skulle vispas tillsammans med mjölken och sedan röras ner i den heta blandningen som därefter skulle svalna. Det gick som en dans att få till den lösa, väldoftande och rinniga såsen som när den svalnade bytte konsistens och blev seg och lite konstig både i konsistens och utseende. Mjöl, hjorthornssalt och bakpulver skulle sedan blandas samman innan hopkoket hälldes ner och alltsammans rördes ihop till en deg. Degen skulle täckas över och vila i tre dygn innan den var redo att bakas ut till kakor. Jag undrade över var degen skulle vila. I rumstemperatur? I kylskåp? Och vad skulle hända med degen under dessa tre dygn? Varför skulle den stå så länge? Inget annat pepparkaksrecept i boken ska stå och dra sig så länge. Något ska stå över natten, det är ju vanligt för småkaksdegar, men i tre dagar. Är det någon som vet och kan berätta för mig?

Jag lyckades fördärva insidan på min mixerskål när jag bakade lunchpepparkakorna. Jag har letat i affärer efter malda nejlikor men inte hittat några så jag gav mig på att mixa de hela nejlikorna som jag hade hemma. Jag har tidigare mortlat dem, vilket är jättejobbigt, så denna gången tänkte jag ta till maskinhjälp. Nejlikorna skrapade rivmönster på hela insidan av plasten i mixern och det är tråkigt. Det är ju inte så att den numera är trasig men det säger något om hur hårda nejlikor är. Jag MÅSTE hitta färdigmalda någonstans. Jag har sex  pepparkaksrecept till att klara av innan jul och alla innehåller de nejlika.

Tre dagar efter att jag blandat ihop degen var det så dags att baka ut mina lunchpepparkakor. Originalreceptet ger 100 stycken och det lät bara allt för mycket så jag hade bara förberett för hälften så många. Det låter mycket med 50 stycken också. Men när jag tittade på min deg så kunde jag se att den inte skulle ge 50 stycken Skånepepparkaksstora kakor. Under sina tre dagar i kylen hade degen inte jäst upp och blivit speciellt mycket större än den var från början. Receptet säger forma stora bollar. Men jag vet av erfarenhet nu att stort i denna boken fortfarande betyder litet efter dagens mått mätt. Jag gjorde ändå som det stod i receptet och halva min deg formades till utsatt storlek. De var inte stora och de var inte små, men som lunchkakor kändes de ändå lite futtiga. Jag hoppades att de skulle jäsa upp i ugnen. Bollarna plattades till lite på plåten innan de gräddades. 15 minuter i 250 graders värme står det i receptet. Jag satte klockan på tio minuter och tittade till kakorna efter den tiden. De såg färdiga ut men jag lät dem stå ytterligare någon minut bara föra att det står femton i receptet. Det blev för länge. Alldeles för länge och till min fasa var alla kakorna brända på undersidan. Så tråkigt. Plåt nummer två fick inte stå längre än tio minuter och de såg betydligt finare och ljusare och godare ut än första plåten. Men! Även de var helt svarta på undersidan. Varför??!

Nu hade jag följt receptet tillräckligt och började baka kakorna i den storleken jag tyckte att de borde vara, dvs nästan dubbelt så stora. En plåt med Skånepepparkakor-wannabes stoppades in i ugnen och dem lät jag inte heller stå längre än tio minuter. Jag ville inte att de skulle bli torra eller brända. När jag plockade ut dem såg de superfina ut och jag var nöjd. Tills jag vände på dem. Varför i all världen blir de brända på undersidan! Så, så tråkigt. Nästan sorgligt faktiskt.

Jag har ätit av både stora och små kakor och konstaterat att de är torra. De små är torrare än de stora, så klart. Men smaken är rätt. De är jättegoda och med smör och ost så kan man låtsas att det är lite gamla Skånepepparkakor som har fått stå framme lite för länge. Jag gick till affären och vände och vred på ett paket med Skånepepparkakor. Jag läste innehållsförteckningen och mätte storleken på dem. Till slut fick jag underliga blickar från ett butiksbiträde och fick snällt ställa tillbaka paketet. Jag kunde ju naturligtvis ha köpt ett paket  men jag ville inte ha 11 pepparkakor till att äta upp. Jag kunde efter min undersökning i alla fall konstatera att jag gjorde mina kakor lite större än köpevarianten.

Mamma och pappa åker och hälsar på min bror i helgen och de har fått en påse av farmors lunchpepparkakor att ta med sig. Hoppas att han blir glad.