När jag storbakade häromdagen så förberedde jag även bottnarna till en Prinsesstårta. Så när tårtdekoratören Maria spritsat och monterat färdigt rosenbuketten igår så gav hon sig även i kast med tårtan.

Bottnarna var smidiga att göra. Receptet innehåller mycket ägg och kakan blev saftig och hög. Det var mycket lättare än jag föreställde mig att det skulle vara att skära den i tre delar. Översta botten som skulle skäras tunn, inte tjockare än 1 cm, höll ihop bra och var lätt att flytta vid monteringen.

Jag blandade mársankräm enligt paketet men insåg att jag köpt fel sort. Snabbmársan blandas i kall mjölk och krämen skulle kokas. Enligt Prinsesstårtereceptet ska det blandas i 6 stycken blad gelatin i krämen! Jag förstår att krämen ska bygga kakan och inte sugas in i bottnarna men, nej tack, det fixade jag inte. Så fram åkte mitt substitut, VegeSet, igen. Problemet kvarstod dock. Både gelatin och min variant behöver värme. Jag chansade och blandade marsánen och förtjockninsgpulvret med kall mjölk och satte krämen på spisen för att värma den. Förtjockningen slog till direkt! Jag behövde inte värma alls för efter bara någon minut var krämen hård. Så bra, då blandade jag den med vispad grädde och fördelade den på bottnarna och runt om hela tårtan.



När jag gjort det färdigt fick jag läsa i receptet flera gånger. Brukar det inte vara ett tunt lager röd sylt någonstans i prinsesstårtor?  Har jag fel? Någon sylt finns inte att finna varken i boken från 1985 eller den från 2005 och det var för sent för sylt vid det här laget ändå, så jag fortsatte framåt.

Till fredagen den trettonde köpte jag vit marsipan till Jasonmaskerna och resten av det kom väl till pass nu. Jag hade bara 200 g kvar och det skulle vara 300 g så det gällde att kavla ut den tunt, eller hitta på någon nödlösning på sidorna.

Grön hushållsfärg har ofta en konstig grön nyans och prinsesstårtegrön är så specifik. Så jag beslutade mig för att inte färga marsipanen, vilket visade sig vara ett mycket klokt val.



Med plastfolie under och över marsipanen gick det lätt att kavla. Med hjälp av min yngste medhjälpare hamnade marsipanen på tårtan och den räckte gott och väl. Det blev till och med över till dekorationer. I receptet står det att man ska rulla på marsipanen med en kavel så att man undviker veck på kanten. 

Hur??!!

Det där behöver jag nog få visat och förklarat för mig för det vet jag inte hur man får till. Jag försökte verkligen att inte få veck, men kakan är ju rund. Någonstans måste ju veck komma. Eller?

Visa mig, någon!

Marsipanen som blev över färgade jag grön och kavlade ut mellan plastfolie. Fast att jag lät den ligga i frysen ett tag så var den kladdig och omöjlig att arbeta med. Det var grön gegga överallt och risken att kladda ner den vita tårtan var stor. Mitt tålamod sattes på prov och det tog mig nog lika länge att göra bladen som det gjorde att göra hela tårtan.

Som tur var så fick jag ätbara blommor häromdagen så jag slapp tillverka egna av kladdig marsipan.

Marsipanen blänkte och såg lite svettig ut så jag färgade florsocker med grön färg och siktade över alltihop.

Tårtan blev blek i färgerna och ser inte ut som en klassisk prinsesstårta men den fick ändå godkänt och den var god. Marsipanen borde varit tjockare för den sötman är god och fattades lite nu.

Det blev lite grön marsipan över som låg kvar i kylen. Efter några timmar hade den stabiliserat sig och blivit hanterbar igen.

Lärdom: Dekorera inte under tidspress. Förbered alla moment noga och ha tillräckligt med material hemma.