Tidig morgon. Vinter. Det är mörkt. Snön kom och försvann omedelbart igen. Yngste sonen gnällde och sa att han nog var sjuk. Äldste sonen sov mycket längre än vanligt och hann bara stå en kort stund i duschen innan han rusade iväg till skolan. Jag hade själv svårt att få kroppen att vakna. Terminen har börjat igen och det är som vanligt en trög start. Den yngste fick höra samma mantra som jag själv och mina syskon alltid fick höra: ”Gå till skolan ändå. Känner du dig fortfarande sjuk efter några lektioner så kan du gå hem. Alla känner sig sjuka på morgonen då och då och om alla stannade hemma sina dåliga morgnar skulle ingen komma till skolan någonsin”. Han satte sig på cykeln och trampade sakta iväg och jag satte på kaffet och försökte vakna jag också. Under tiden som sönerna sömngångaraktigt hade tuggat på sina smörgåsar hade jag hackat nötter och lagt torkade och, nu även, torra fikon i blöt. De blandade jag ihop med riven mandelmassa till en geggig klump som senare skulle bli fyllning i min fikonfyllda fläta. Den och en klick smör fick stå framme så att skulle bli lätt att bre ut senare.

Receptet till Fikonfylld fläta ger två flätor och det känns alldeles för mycket så jag beslutade mig för att halvera. Det är som sagt en trött morgon och det gick inte så bra för mig med just halveringen. Man ska göra två separata degar. En vit och en saffransgul. Det är samma recept i båda förutom att saffranet ska blandas ner i degvätskan i den ena degen. Det verkade fånigt tyckte jag, det där att göra två degar. Speciellt när jag bara skulle göra hälften av allt. Jag blandade en deg och tänkte sedan dela den i två.

Det började bra. Jag tog rätt mängd jäst och mortlade hälften av saffranet tillsammans med lite strösocker. Sen smälte jag hälften av smöret och värmde hälften av mjölken till degvätskan. Jag tillsatte hälften av saltet och hälften av sockret. Nu var det dags för mjölet. Va?! Ska det verkligen bara vara 3,5 dl i degen? Jag tittade förvirrat ner i boken och på alla ingredienser framför mig.

Suck! Skaka på huvudet, hoppa lite och öppna balkongdörren för lite frisk luft Maria. Jag skulle baka hälften av receptet men hade ju bestämt mig för att bara göra en av degarna och sedan tillsätta saffranet. Det var tur att jag kom på mig själv innan mjölet blandades i så att jag ändå lätt kunde hälla i mer smör, mjölk, salt och socker i degvätskan och sedan sätta igång hushållsmaskinen och låta den arbeta. När degen var fin men fortfarande lite kladdig så delade jag den i två delar och hällde ner saffranet som jag löst upp i lite av degvätskan i den ena. Maskinen fick jobba en stund och lite extra mjöl fick tillsättas innan jag hade en fin och jämn gul deg i skålen. Nu skulle de två jäsa till dubbel storlek och jag skulle äntligen få dricka mitt kaffe.

Jag har äntligen beställt mitt nya kök och en offert från hantverkarna kom i mailen tidigt på morgonen. Den var lite underlig och jag blev stressad över ifall jag trots alla ommätningar av köket ändå gjort fel. Jag skulle inte få ro om jag inte åkte till IKEA och mätte på plats en gång till. Men det innebar att jag åter igen var i tidsnöd. När degen jäst till nästan dubbel storlek knådade jag de båda degarna, delade dem så att jag fick fyra delar o rullade dem till långa korvar. Varje korv kavlade jag ut tunt till ca 50 cm långa och 10-15 cm breda (Det står 40 x 10 cm i receptet). Smöret bredde jag lätt ut och ovanpå det så skulle fyllningen fördelas. Min fyllning var tjock och gick inte att bre ut utan jag rullade den i smala längder. På första degbiten lade jag fyllningen i mitten men kom sedan på att det var smartare att lägga den längs sidan för det blev lättare att rulla ihop degen då. Fyra långa och förvånansvärt tunna och släta rullade längder hade jag nu framför mig på bakbordet redo att flätas samman. En fyrfläta skulle det bli och jag minns ramsan jag googlade fram när vi bakade lussebullar. ”Höger över vänster, höger över vänster och vänster in i mitten.”

Min fyrfläta blev fin och jag var noga med att vika in ändarna så att de inte skulle lossna under jäsning och gräddning. ”Jäs till dubbel storlek igen” står det i receptet och jag började snegla på klockan. Pappa var på väg för att hjälpa mig att mäta köksskåp och vattenrör ännu en gång och kakan var tvungen att bli klar så att färden till möbelvaruhuset skulle hinnas med innan jag skulle till jobbet på eftermiddagen. Än en gång var bakodyssén Under Pressure.

Jag hittade ett YouTube klipp med en inspelning av just den låten ”Under Pressure” akapella med David Bowies och Freddie Mercurys röster. Så coolt! Den lyssnade jag på medan jag väntade på att degen skulle jäsa färdigt så att jag kunde pensla den med uppvispat ägg och strössla över pärlsocker och stoppa in den i ugnen.

Efter ca 20 minuter i ugnen så plockade jag ut flätan. Den blev fin och glansig och jättestor. Vilken tur att jag bara bakade en. Mamma fick agera bakdoktor och känna efter om flätan verkligen var färdig. Jag var lite för stressad för att kunna avgöra det själv. Men visst var den färdig och den ser läcker ut när man skär upp den och de olika färgerna och fyllningen syns. Detta är en riktigt bra vetelängd. En av de bättre måste jag säga. Jag trodde att den skulle vara julig i smaken på grund av saffranen men det tycker jag inte att den är. Men den passar nog ändå bäst denna tiden på året. Med tanke på den mjuka och egentligen riktigt goda Marmorerad kaka med saffran som jag bakade vid helt fel årstid och som då skickade tankarna och smaklökarna till fisksoppa istället för godfika.

Denna fläta, precis som kanelbullekorset och andra vetedegskakor, drog sig och jäste upp ojämnt under gräddningen. Kakorna är vackrast innan de gräddas. Alltså, de är fina även som färdiga men formen ändras. Är det någon som har något trick att komma med? Ska man stoppa dem i formar? Men då kan man ju inte freestyla med flätor och dekorationer som jag gjorde med korset och lussebullarna.

Kakan hann bli färdig, vi hann iväg till IKEA och jag hann till jobbet. Jag är inte så bra på att räkna och mäta och gör inte allting rätt i min bakning. Men köket var rätt från början, hantverkaren hade fel och jag hade inte behövt stressa.

Ett nytt kök är på väg. ÄNTLIGEN!