Det var fint väder ute och jag hade, en välbehövlig, tvättid hela dagen. Jag ville vara ute i solskenet och samtidigt hinna med att baka också. Efter en bläddring i boken fastnade jag för Rimbobullar. En deg skulle blandas och bullar bakas och sen skulle de jäsa i två timmar. Det lät bra så jag satte igång.

Rimbobullar står under kapitlet wienerbröd men alla ingredienserna skulle inte vara kalla och man behöver inte kavla så infernaliskt. Men jästen rörs ut i kall mjölk och degen blandas på med ganska mycket rumsvarmt smör. Jag kom på för sent att jag inte hade tillräckligt med smör så jag fick fylla på med vanligt bordsmargarin. Det var en chansning, jag är inte så förtjust i sånt där lättsmör o tänkte att det kanske skulle kännas plastigt på något sätt. Extra fettet var väldigt mjukt vilket gjorde att jag fick tillsätta mer mjöl i degen än receptet sa för att den skulle släppa skålen. Den var fortfarande ganska kladdig när jag lade den på bakbordet. Till min förvåning så gick det lätt att kavla och degen var kall och lite seg. 

Det skulle bli 30 stycken bullar av degen. Jag bara stod där och tittade på min utkavlade degbit och undrade hur det skulle gå till. Hur skär jag ut 30 lika stora kvadrater, enligt receptet 8×8 cm, ur en 40×40 cm stor kvadrat? Jag kände mig mattedum. Jag vet att jag kanske hänger upp mig lite väl mycket på vad det står i boken men jag vill gärna följa instruktionerna och göra rätt. Jag gör väl 25 stycken tänkte jag och skar snabbt upp degen och satte ut lika många formar på en plåt. Undertiden degen blandades i assistenten gjorde jag fyllningen av extramargarinet, socker och vaniljsocker. Detta klickade jag ut på degen och vek och nöp ihop bullarna. När jag fyllt de 25 formarna så hade jag fem bullar kvar. Uppenbarligen hade jag skurit ut och gjort 30 stycken i alla fall. Total förvirring!!   

Nåväl, nu skulle bullarna jäsa i två timmar under mina handbroderade bakdukar som jag fått av mammas väninna. Dukarna använder jag jämt och tänker på henne varje gång. Solen strålade men jag vågade inte ha balkongdörren öppen för jag ville inte att draget skulle fördärva jäsningen. 

Efter två timmar och några vändor i tvättstugan så penslade jag bullarna och satte in första plåten i ugnen. De hade inte jäst så jättemycket i rumstemperatur men i ugnen växte de och blev fina. Jag smakade på bullarna när de var nygräddade och varma. Det smakade gott och smörigt och hade en slags wienerbrödkänsla utan att vara frasiga. Jag tror att de är godast varma men de riskerar nog inte att kännas torra om man äter dem kalla. Bra bullar. Rekommenderas.

Jag är förtjust över att recepten i sju sorters kakor ger relativt små bullar och kakor. Normen för hur stora bakverk ska vara idag är nästan bisarr. Två Rimbobullar är mindre än en köpebulle och det känns bra. Varför i all världen ska vi fika så stora kakor? Det är, i alla fall enligt mig, godare med munsbitar. Då kan man ju också ta mer än en, eller smaka mer än en sort.